söndag 12 februari 2012

Sorglig och välskriven

För en dryg vecka sedan träffades jag och några andra egenutgivare på Centralen för att diskutera framtiden med vår förening. Då byttes det även böcker. Jag bytte b.la. till mig Annika Bengtssons Snökupan. Den visade sig vara en mycket välskriven roman! På något sätt hade jag förväntat mig det eftersom Annika själv känns som en ytterst kompetent person. (Vi känner inte varandra, men jag är tydligen snabb att döma på det hon visat genom FB och på sin blogg ...) Ändå blev jag extra glad över att upptäcka att den var såpass välskriven som den var, eftersom det bara visar vad jag tidigare påpekat så många gånger: att egenutgivna böcker inte behöver vara sämre än dem som getts ut av ett etablerat förlag. Glädjande var också att jag bara hittade ett enda syftningsfel och ett litet felstavat namn. Alldeles för många romaner har på tok för många fel. Som om etablerade förlag inte skulle ha råd med redaktörer?

Snökupan handlar om två systrar och deras olika familjekonstellationer. Den enas dotter har en stor roll och allt kretsar runt henne och mostern. Socialrealism skulle jag vilja säga. Tragiskt så det förslår. Samtidigt väldigt allmängiltigt och med hög igenkänningsfaktor. Även om jag inte kan identifiera mig med människorna i boken, så kan jag lätt identifiera forna klasskamrater, grannar och kanske t.o.m. en och annan släkting. Och har du minsta uns empati i dig, så känner du med människorna i boken och vill vyssja både den ena och den andra så att de kan få må bra igen. Kanske i nästa bok?

10 kommentarer:

Joanna Björkqvist sa...

Vad spännande! Jag ser mycket fram emot att läsa den! Ännu mer nu!

Jag vet ju hur känslig du är för syftningsfel, så jag log när jag fick den senaste artikeln om mig på korr förra veckan. Det stod:

"Sagas mamma dog när hon var femton år." Haha! Nä, hon fick inte barn som tonåring och hon dog när hon var 44. Även om det blir tjatigt när man upprepar namnet måste det bli:

"Sagas mamma dog när Saga var 15 år". Annars blir det FÖR tokigt! ;)

Annika sa...

Roligt att du läst min roman, jag har precis börjat på din. Ett litet påpekande bara: den heter Snökupan (jag är inte riktigt i klass med Sylvia Plath).

Hanna sa...

Vilket jättedumt slarvfel! Jag har åtgärdat nu.

Men jo, kanske är du i samma klass som Sylvia ... Var inte så blygsam. :)

Kristina Svensson sa...

Intressant! Jag känner att jag måste sätta fart med läsandet, inte roligt vara sist på alla böcker.

Helena Milton sa...

Det låter som en bok väl värd att läsa.
Nej, eller hur, egenutgivares böcker behöver verkligen inte alls vara sämre :-)
Jag ser fram emot att snart få se kontonummer till föreningen på hemsidan!

Perny sa...

Låter spännande, socialrealism. Jag själv kan också reagera på just syftningsfel :) och har läst många böcker som är utgivna via förlag där språket borde har redigerats inte bara en utan många fler gånger innan utgivande.

Duktiga Tjejen sa...

Den vill jag också läsa nu!

Förövrigt läste jag en B-bok nyligen; Den perfekte mannen. Utgiven på förlag och KRYLLADE AV FEL. Höll på att bli galen. Så satans oproffsigt.

Hanna sa...

Ja, ges man ut av ett etablerat förlag så räknar man väl med att det ska vara korrläst både en och tre gånger?

Annika sa...

Det är oförskämt av förlagen att släppa en bok med en massa fel i. En tjej på jobbet skulle läsa en deckare (för att ev recensera) av en känd svensk författare, utgiven på ett av de två största förlagen, men hon orkade inte läsa färdigt eftersom boken var fylld av felaktigheter. Därför blir man arg när man får i näbbet att egenutgivna böcker är av sämre kvalitet och att "de hade mått bra av en duktig redaktör". Säkert är det så, men det gäller även för böcker utgivna av större förlag.

Hanna sa...

Så sant Annika! Det är den missuppfattningen vi måste ändra på!