lördag 4 februari 2012

Rusig

Det kan ha varit så att jag hoppade på utmaningen att springa Vårruset med jobbet i maj. Det verkade som en bra morot tyckte jag. Att komma upp ur soffan och faktiskt få lite kondition igen. Kvinna är ändock fyrtio och borde tänka på hälsan. Just nu känns fem kilometer helt oöverstigligt. Jag som blir andfådd bara av att springa ner till havet som ligger på fem minuters promenadavstånd. Så läser jag om Linnéa som tänker göra en Tough Muddler, och känner mig som världens slappaste människa. Fem kilometer, Hanna, det får du baske mig fixa, annars är du bara en liten lort!

5 kommentarer:

mamman sa...

Bra peppning tycker jag!

Andra intryck sa...

Klart du fixar! Du får springa några rundor fram och tillbaka till havet så är du snart där =)

Hanna sa...

AI: Jag får läsa på din blogg om all träning du gör, så kanske jag bli peppad där också. ;)

Mamman: Vi får väl se hur det blir ...

Haba sa...

Hejar på dig! Du kommer klara det galant o jag lovar, det känns så otroligt bra efteråt!

De första veckorna är värst, Men varva löpningen/lunkandet med gång- gör det som känns bra. Lycka till o ge int upp!! :)

Hanna sa...

Ett steg i taget är vad varje förändring kräver. Jag SKA klara det här också!