Jag satt och läste den här artikeln när sonen kom och frågade vad det var på bilden. Jag svarade "silikon". Är det en frukt? frågar den underbara åttaåringen då.
Jag försöker förstå. Jag har försökt förstå i många år nu. Men det går verkligen inte. Vad är det som får kvinnor att stoppa in sådant här i kroppen? Varför vill man se onaturlig ut? Även om man tycker att alla andras kroppar är mycket snyggare än ens egen, så ska det väl mycket till innan man överväger den smärta som är förknippad med operationer? Hur kan det någonsin vara värt den smärtan att få större bröst? Eller är jag bara väldigt kinkig när det kommer till sådant som gör ont? Jag har vissa i min bekantskapskrets som gjort sådana operationer och andra. Tydligen gör det inte bara ont efter ingreppet, det gör ont efteråt också. I ryggen och inne i brösten. BH är nödvändigt. Jag som avskyr just det plagget, tycker att bara den bieffekten skulle vara nog för att inte operera brösten. Nåväl, det är väl tur att det finns möjligheter för dem som vill, och jag får nog acceptera att jag inte kan förstå.
Jag håller med sonen, bilden till höger ser ut som frukt. Torkad mango?
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
5 kommentarer:
Jag kan förstå att man tycker så illa om sin kropp att man vill göra om den. Fast jag skulle inte vilja göra det själv jag är för rädd att det skulle bli fult.
Fint skrivet - ja detta är ett mysterium vad vi (kvinnor) uppmuntras göra med våra kroppar! Mångfald är ju vackert och jag hoppas vi en dag kan slippa ifrån denna mall som någon ihärdigt försöker stöpa oss i!
Nog är det tragiskt med ett skönhetsideal som så otroligt få kan leva upp till?
Smärtan är illa nog, men tänk på flickan som fick bröstinplantat i present av sin pojkvän och aldrig mer vaknade upp ur narkosen. Hon ville bli fin inför bröllopet. Jo tack det blev inget bröllop. Men ett jäkligt viktigt program på TV.
Bröstimplantat är det mest obegripliga av alla skönhetsoperationer. Det är ju liksom ingen defekt med små bröst, de är bara små.
Jag kan förstå det som en återställning av vad sjukdom förstört, exemplevis. Men för att bara bli "snyggare" känns det väldigt konstigt. Men vad vet jag, jag har i alla år accepterat hur jag ser ut, men kanske gör jag inte det framöver?
Joanna: Ja, jag läste om henne en gång, så jävla tragiskt!
Skicka en kommentar