(Man skulle kunna förfäras över att jag vågar lägga ut en bild på mig själv i den mest osmickrande pose som finns, men vet ni? Jag är trött T R Ö T T in i själen på att kvinnor retuscheras, reduceras och förminskas för sina kroppars skull. Här ser ni en alldeles normal 42-åring som har alla lemmar i behåll och som vägrar låta sig tryckas ner och som njuter av livet. I fulla drag! De tre vid min sida skulle inte få för sig att låta sig begränsas av sina kroppar. Det kan vi lära oss något av tycker jag.)
9 kommentarer:
Du är bra. Och fin - på ett ickeförminskande vis!
Jag säger som Simona! Önskar att jag var lite modigare själv med...
Fantastisk bild! Det är precis så man (jag) vill tillbringa sommaren!
Vad klok du blivit!!! Underbar bild!
Simona och Sofie: Tack! Precis min åsikt. :)
AI: Inget slår den svenska sommaren när den är som bäst!
mamman: Va? Jag har väl alltid varit klok? *Snörper på munnen.*
Vackert!
Ja, det här är ren och skär lycka och vackert!
Kan ju som en parentes tilläggas att du har snyggare kropp än de flestas, men oavsett det: bra! Har tänkt mycket på hur barn ser sig själva. Jag grimaserar när jag ser mig i spegeln, Victor skrattar när han ser sig själv. Oavsett om han har en stor blåtira, gröt i håret eller snorig näsa. Jag vill oxå bli lika glad när jag ser mig själv. Är trött på att JAG fallit för den här jag-duger-inte-grejen.
Du får komma på detox hos mig, Anna! :) Och nej, jag har inte snyggare kropp än del flesta, men jag gömmer mig inte, jag tror att det gör stor skillnad för hur andra ser en.
Skicka en kommentar