Att vara sin egen psykolog

Att sura utan anledning gör mig ännu surare. Så jag rannsakar och psykologiserar med mig själv och kommer fram till att sureriet bottnar i en frustration. Att sitta fast, att gå i samma hjulspår och att inget händer. Precis då kommer jag på att tålamod aldrig varit min bästa dygd och precis då kommer jag på att herregudihimmelen, jag är nog tillbaka till mig själv helt och hållet nu. Hanna har liksom aldrig varit lika med tålamod. Och så tänker jag att vad underbart det är att hitta tillbaka till sig själv och så slutar jag sura och säger Välkommen till världen Hanna!

Några dagars semester kvar och jag sitter i blåsten i stugan och läser. Sonen sitter och klappar på hunden som njuter av att ha husse hemma igen.

All is good in the hood.