Att kämpa i motvind

Jag är ensamstående mamma till en son. Den enda som kan hjälpa min son med normer och värden, det är jag. Jaja, skolan också men helt ärligt, hur ser deras arbete med detta ut? Ingen som vet ingen som vet. Jag tänker ofta på det där med att kvinnor måste akta sig och anpassa sig så de inte råkar ut för övergrepp. Men hur ofta pratar vi med pojkarna om deras roll i det hela? Hur arbetar vi med deras självbild? Inte så mycket va?

Jag gör vad jag kan, men när jag försöker ha en dialog med andra pojkmammor/pappor, får jag mest blanka ansikten till svar. Jag tror att det är för obehagligt att tänka sig att just sin egen son kan tänkas ha felaktiga värderingar, och därför är det lättast att stoppa huvudet i sanden. Att man hoppas att bara pappan är en god förebild, så fixar sig resten av sig självt. Det stämmer säkert till en viss del, men jag tycker ändå att vi pojkföräldrar har ett ansvar att få upp ögonen för de problem som finns i samhället vad gäller könsrollerna.