måndag 22 juli 2013

Att kämpa i motvind

Jag är ensamstående mamma till en son. Den enda som kan hjälpa min son med normer och värden, det är jag. Jaja, skolan också men helt ärligt, hur ser deras arbete med detta ut? Ingen som vet ingen som vet. Jag tänker ofta på det där med att kvinnor måste akta sig och anpassa sig så de inte råkar ut för övergrepp. Men hur ofta pratar vi med pojkarna om deras roll i det hela? Hur arbetar vi med deras självbild? Inte så mycket va?

Jag gör vad jag kan, men när jag försöker ha en dialog med andra pojkmammor/pappor, får jag mest blanka ansikten till svar. Jag tror att det är för obehagligt att tänka sig att just sin egen son kan tänkas ha felaktiga värderingar, och därför är det lättast att stoppa huvudet i sanden. Att man hoppas att bara pappan är en god förebild, så fixar sig resten av sig självt. Det stämmer säkert till en viss del, men jag tycker ändå att vi pojkföräldrar har ett ansvar att få upp ögonen för de problem som finns i samhället vad gäller könsrollerna.

6 kommentarer:

Kati sa...

Tycker du är så bra som tänker på sånt. Fler borde göra det istället för att bara blunda och hoppas på det bästa, typ.

Trillingnöten sa...

Du har helt rätt! Det är ruskigt vad man hör om tjejer som kallas på det ena och det andra av manliga klasskamrater i grupp (ja, i grupp! För är de ensamma är de inte lika troligt att de vågar säga de där orden). Jag tänker mycket på det här nu, när jag kanske blir en pojkmamma jag med (vi vet ju inte könet ännu)...Det är minst lika viktigt att ge pojkar bra värderingar och det aktivt!

Hanna Lans sa...

Kati: Jag hoppas att jag längs vägen har inspirerat någon.

Trillingnöten: Du har helt rätt, det är verkligen bara i grupp de håller på sådär. Jävligt lågt if you ask me. Det ska bli spännande att se vad det är som kommer snart! :)

Edgrenskan sa...

Oj, vad spännande!
Jag har 3 pojkar i huset och är väl medveten om vad du pratar om. Dessutom är jag gymnasielärare och arbetar MASSOR med attitydfrågor, identitetsfrågor, pratar om könsroller på olika sätt, t. ex tittar vi mycket på könsrollerna i litteraturen (jag är svensklärare) och jämför med då och nu, varför tvingades att skriva under pseudonym under många år, varför litteraturkritikerna hatade Moa Martinssons texter etc. Jag brukar kunna vidga vyerna hos eleverna i deras synsätt på kvinna/man. Detta är oerhört viktigt att tala om i skolan, jag håller med.

Anna Granström sa...

Håller helt med!

Hanna Lans sa...

Edgrenskan: Vad inspirerande det låter!

Anna: Det känns tryggt att vi är fler.