onsdag 31 juli 2013

Att vara sin egen psykolog

Att sura utan anledning gör mig ännu surare. Så jag rannsakar och psykologiserar med mig själv och kommer fram till att sureriet bottnar i en frustration. Att sitta fast, att gå i samma hjulspår och att inget händer. Precis då kommer jag på att tålamod aldrig varit min bästa dygd och precis då kommer jag på att herregudihimmelen, jag är nog tillbaka till mig själv helt och hållet nu. Hanna har liksom aldrig varit lika med tålamod. Och så tänker jag att vad underbart det är att hitta tillbaka till sig själv och så slutar jag sura och säger Välkommen till världen Hanna!

Några dagars semester kvar och jag sitter i blåsten i stugan och läser. Sonen sitter och klappar på hunden som njuter av att ha husse hemma igen.

All is good in the hood.

lördag 27 juli 2013

Många versioner av manus

Hur många versioner av era manus sparar ni? Jag menar under redigeringsfasen? Redigerar ni i ursprungsmanuset, råmanuset? Eller sparar ni en ny kopia för varje gång ni redigerar?

Just nu håller jag på och snurrar till det för mig tror jag. Jag redigerar det manus jag redan skickat iväg till två förlag och jag tycker verkligen att det blir bättre, det gör jag. Men: Var skriver jag vad och vad händer med den efterföljande texten om jag flyttar kapitel och lägger till mer information? Hur får jag överblick så att jag ser i vilken följd som vad händer? Är det post-it lappar som gäller även när ni skriver in bara lite mer här och där?

Hjälp.

Francesca

En mittemellandag som denna, passade det bra att ta sig till Frölunda Torg för att köpa sig några böcker. Det visade sig att det jobbade en livs levande författarinna i bokhandeln också. Så jag fick tillfälle att berätta hur mycket jag tycker om hennes sätt att skriva. Jag gillar när man har möjlighet att berätta något positivt för någon, ingen kan må sämre av det, vare sig mottagaren eller den som framför det, eller hur?

Jag köpte Håkan Nessers senaste och Melina Marchettas Francesca. Hennes Jellicoe Road är en av de bästa böcker jag läst, så jag har höga förhoppningar på Francesca. Men Nessers, den tänker jag lämna tillbaka och istället låna på biblioteket. Biblioteken behöver också gynnas och min plånbok behöver inte bli tunnare än nödvändigt.

Self worth


En video på Facebook fick mig att fundera över det här med styrka, mer specifikt kvinnors styrka. Hur bedömda vi blir efter hur vi ser ut. YouTube är en aldrig sinande källa till mobbing och idioti bortom alla normala gränser, men här finns också inspirerande klipp ur ännu mer inspirerande människors liv.

Emellanåt tycker jag att mitt liv är bedrövligt. Men herregud, jag har ett eget liv, ett eget! Det är det inte alla som har.





Emellanåt gnäller jag över mina stora höfter. Varför gör jag det, så himla dumt! Här en härlig kvinna som älskar sina former!



Det här med att gå ner i vikt. Varför ska vi göra det? Här en kvinna som vill vara en motbild, en o-förebild för vikthetsen.

Fyra galet inspirerande kvinnor på olika sätt, men med en sak gemensamt: Styrka!

torsdag 25 juli 2013

Kalorier

Den enda diet jag någonsin prövat, var Viktväktarna. Och den prövade jag bara lite sådär vid sidan om, för att min syster påpassligt nog hade varit medlem och hade kvar informationen. Annars har jag levt enligt min farfars devis att om man äter det man blir glad av, så lever man längre och bättre än om man späker sig. Så när jag ville veta hur många kalorier jag förbränner per dag när jag cyklar 1,7 mil i ett fasligt tempo, så var det mest för att jag var nyfiken. Nu vet jag att jag förbränner ungefär 700 kalorier på att cykla så mycket och att jag ska ha i mig ungefär 1.400 kalorier per dag. Jaha. Vad jag ska göra med den informationen vet jag inte. Orkar man på allvar hålla på och räkna kalorier vid varenda måltid?

Säger hon som ska äta smörgås och glass till middag.

tisdag 23 juli 2013

Nyförlöst

Såhär såg jag verkligen inte ut 24 timmar efter att min son föddes. Men så hade jag inte något privat stylingteam vid min sida heller. Det verkar oerhört läskigt att vara sådär känd. Och att behöva visa upp ett perfekt anlete dagen efter man fött ett barn. Eller är detta något alla nyförlösta mammor borde få uppleva? Flera tusen personer som skriker upphetsat och hurrar för att man fått bebis?

Nu när jag tänker så mycket på genus, så tycker jag det är härligt att tidningen skriver Kate och hennes man.

Bild lånad från people.com

måndag 22 juli 2013

Feministiska män

Visst är det väl lite synd att jag nästan blir förälskad i mannen som skrivit detta inlägg om feministiska män? För det han skriver borde vara självklarheter, min reaktion visar klart och tydligt hur långt bort det här med jämställdhet är. Suck. Jag ska printa ut dessa råd och spara och tänka på när jag pratar genus med min son. Det tror jag kan stärka honom i hans självbild och det kan ju bara vara positivt, både för honom och för omvärlden. Emellanåt känner jag det ju som sagt som att jag kämpar i motvind,

Att kämpa i motvind

Jag är ensamstående mamma till en son. Den enda som kan hjälpa min son med normer och värden, det är jag. Jaja, skolan också men helt ärligt, hur ser deras arbete med detta ut? Ingen som vet ingen som vet. Jag tänker ofta på det där med att kvinnor måste akta sig och anpassa sig så de inte råkar ut för övergrepp. Men hur ofta pratar vi med pojkarna om deras roll i det hela? Hur arbetar vi med deras självbild? Inte så mycket va?

Jag gör vad jag kan, men när jag försöker ha en dialog med andra pojkmammor/pappor, får jag mest blanka ansikten till svar. Jag tror att det är för obehagligt att tänka sig att just sin egen son kan tänkas ha felaktiga värderingar, och därför är det lättast att stoppa huvudet i sanden. Att man hoppas att bara pappan är en god förebild, så fixar sig resten av sig självt. Det stämmer säkert till en viss del, men jag tycker ändå att vi pojkföräldrar har ett ansvar att få upp ögonen för de problem som finns i samhället vad gäller könsrollerna.

söndag 21 juli 2013

Tre kapitel till

Klockan är inte ens 11 och jag har redan lagt till tre kapitel på mitt spökmanus samt snyggat till vissa andra passager. Det kan bli en bra dag det här.

fredag 19 juli 2013

Skrivtips

Eller, redigeringstips snarare. Det kommer alldeles rykande färskt från Ann Ljungberg och jag tycker att det är alldeles strålande:  

Skaffa en testläsare som bara får läsa första kapitlet. Om reaktionen INTE blir "jag MÅSTE få läsa resten NU!!!" - skriv om inledningen tills ännu en testläsare föreslår mutor eller våld för att få tillgång till resten av manuset.

Det får bli nästa vecka. Just nu har jag precis redigerat klart korr.fel som bokbloggaren på Bohusläningen varit snäll nog att hjälpa mig med.

Kill your darlings

... heter det ju. Min värsta darling är ordet som. Gudihimmelen vad jag strösslar med det! Att göra det i en dikt kan ju ha sin rytmiska charm, men i en roman blir det en smula svårläst. Så jag dödar och dödar och dödar, samtidigt som (...) jag inte kan låta bli att sjunga på kolibrisången från Kalle Ankas jul. Eller kanske ska jag skriva "Samtidigt kan jag inte låta bli att sjunga på ..."?
Somsomsomsomsomsomsoooom, sjunger de ju.


torsdag 18 juli 2013

... är min arvedel

Det där när man spiller ur sin ångest på en kompis och sedan får ångest för det? Och när man därefter spiller ur sin ångest över ångesten på FB? Då får man lätt ännu mer ångest och kanske måste blogga om det. Är man fortfarande vid sina sinnens fulla bruk, så raderar man både FB-inlägget och blogginlägget. Sedan stänger man av datorn och internet så att ytterligare ångestattacker genomlevs mer incognito i hemmets trygga vrå.

Nattinatti.


Redigeringslya

Igår gnällde jag över mig själv på Facebook för att jag är så kass på att ta mig ner till havet. Det ligger ju bara ett stenkast bort men var jag där? Nej det var jag ju inte, jag var här, hääär, vid datorn. Ajabaja. Men idag tog jag mig i kragen och cyklade ner till havet. En så kort bit att det inte får räknas som motion, men det får räknas som ren och skär lycka, och det är nog bättre. För titta här vilken underbar redigeringsplats jag har använt mig av idag. Massa ruskigheter fick jag ur mig!

video

Och kolla, kolla, vilka snygga shorts jag fått! Och kolla, kolla, skorna! Tom's nyinflygna från New York gör mig till qoolaste qvinnan i förorten.


Men varför är jag vid datorn igen, kanske någon undrar, klockan är ju inte ens halvtre? Jo, eh ... det var så att, hrm, jag g l ö m d e deon innan jag stack iväg och idag är det hett ute, härligt hett. Men att eh ... vahettere, kroppens funktioner i värme ...? Himla tur att jag bor så nära, bara att hasta hem, fixa problemet och sedan på't igen. Havet kallar!

tisdag 16 juli 2013

Jag är inte utan skuld

Jag skakar på mitt huvud och gråter i smyg och skriker i det tysta. Det här med jämställdhet, vad är problemet? Varför ska vi hela tiden jämföra kvinnor med män som om mannen vore normen? Så gör inte jag, nähääerå! För jag gör tvärtom. Jag jämför män med kvinnor och kommer alltid fram till att kvinnan är normen, men är det så mycket bättre?

Jag vill att vi alla ska få existera på våra egna villkor och slippa bli jämförda med varandra. Men kanske är en av mänsklighetens grunder just jämförandet, på något sätt basen för den starkares överlevnad och något som finns så hårt nedärvt i oss genom århundradena att vi bara inte kan hjäpa det? Jag vet inte, men jag blir ledsen av jämförandet. Både när andra gör det och när jag märker att jag gör det själv.

I förrgår på pizzerian: Jag och min son svängde förbi pizzeria Cesar och satt och väntade på våra godbitar. Då kom en dam på 80+ in och frågade om hon fick sätta sig vid vårt bord. Vi sa båda ja, och vi började konversera så smått. Det visade sig att hon varit ensam i många år och för att få lite socialt umgänge tog hon sina stavar och promenerade till pizzerian då och då för en kopp kaffe och en pratstund. Om det fanns barn därinne blev hon extra glad. Hon satt och pratade om någon flicka som var så särdeles trevlig och väluppfostrad och jag lyssnade bara med ett halvt öra, för det kom in några invandrarre och alla kallade varandra för habibi och jag tyckte det var intressant och ville veta mer hur de pratade med varandra. Men damen 80+ hade en insisterande röst, så jag övergick till att lyssna på henne. Hon tittade kärleksfullt på min son och la huvudet på sned och sa att "det är verkligen trevligt med flickor, en pojke hade aldrig varit sådär trevlig och väluppfostrad som din dotter är."

Det var inte första gången någon tagit min son för att vara flicka. Han har långt hår, stora bruna ögon med långa ögonfransar och är väldigt nätt till sitt väsen. Han är dock allt annat än flickig för övrigt. Jag satt i valet och kvalet, skulle jag tala om att den väluppfostrade och trevliga flickan framför damen de facto var en pojke? Hur mycket skulle min son ta illa upp om jag inte förklarade för damen 80+ att han var pojke och inte flicka? Jag la armen om min son och sa med ett stort leende till damen att min son var en son och inget annat, men att jag förstod att det var lätt att missta sig, eftersom han är så galet söt. Puss på huvudet på sonen.

Diskiminering finns överallt och det enda jag tar med mig från den här erfarenheten, är att jag är lycklig över att min son inte ser det som en skymf att bli tagen för flicka. Han rycker på axlarna åt sådant, kräver att få ha sitt långa hår och förstår inte varför det skulle vara skillnad mellan könen vad gäller någonting. Damen 80+ tror jag dock inte att jag hjälpte ett endaste dugg, eller att hon fick sig en tankeställare om jämställdhet.

Jag hoppas verkligen att min son fortsätter vara sådan, att han inte ser skillnader mellan könen som något som måste jämföras, så att han kan vara en av de där männen som inte bara står tysta i periferin när kvinnor/flickor i hans närhet blir bedömda, dömda och nedtryckta pga sitt kön.

måndag 15 juli 2013

Skytteren

Det är inte klokt vad man lär sig grejer när man gör efterforskningar till sitt femte manus! Som att det ligger ca: 17.000 vrak i svenska farvatten och att 2.500 av dessa är sk riskobjekt. Och att det största vraket, Skytteren, legat utanför Lysekil sedan 1940-talet och just nu läcker 1000 liter olja per dygn ...

Karta över vrak i Göteborgs skärgård

Min förvirring vad gäller Skageraks och Kattegatts gränser har också klarnat. Enklast kan man säga att Göteborgs södra skärgård ligger i Kattegatt, medan den norra ligger i Skagerak. Båda namnen är holländska och Kattegatt syftar på hur trång passagen mellan Danmark och Sverige är, ett katthål.

Jaha, sedär vad man kan lära sig på semestern.

söndag 14 juli 2013

Helgen som snart har gått

Det där med att vara ledig med sitt barn varma och soliga dagar? Kan vara något av det finaste som finns. Och om morfar lär sin dotterson att framföra farkost inomskärs, då kan det hända att mamman får en tår i ögat och måste ta fåniga kort på sig själv i lanternan. Som avrundning kokar vi mullbärsmarmelad.

Vad kan jag säga? Sådana här helger är jag glad att jag lever.




lördag 13 juli 2013

Egenkär

Finner mig själv letandes efter boken jag just höll på att läsa. Jag är på landet och här finns inte jättemånga ställen att leta efter en bok på. Men jag ger mig inte, den var ju så spännande och jag vill ju veta vad som händer sedan.

Så slår det mig att det inte var någon bok, det var mitt femte manus ...

Hoppas andra tycker den är lika spännande och läsvärd som jag tydligen tycker. :)

torsdag 11 juli 2013

Researchar

Letar musik att skriva till. Till detta mitt femte (!) manus, passar det bra med storbandsmusik à la Glenn Miller. I mitt sökande hittade jag dock denna lilla pärla som kommer passa rysligt bra till en romantisk passage. Ja tänka sig, jag kommer ha med lite romantik!


tisdag 9 juli 2013

Sommarlycka

En bild säger mer än tusen ord:


(Man skulle kunna förfäras över att jag vågar lägga ut en bild på mig själv i den mest osmickrande pose som finns, men vet ni? Jag är trött T R Ö T T in i själen på att kvinnor retuscheras, reduceras och förminskas för sina kroppars skull. Här ser ni en alldeles normal 42-åring som har alla lemmar i behåll och som vägrar låta sig tryckas ner och som njuter av livet. I fulla drag! De tre vid min sida skulle inte få för sig att låta sig begränsas av sina kroppar. Det kan vi lära oss något av tycker jag.)

måndag 8 juli 2013

SWEA

Hittade precis en nättidning där jag är med. Måste genast dela med mig. SWEA International Forum. Lilla jag finns med på sidan 41 av första numret för år 2013.

Much ado about nothing

Sonen röstar nej. Jag röstar ja. Om någon annan gör dem.




Måste dessutom öva lite mer på presentationen. Så nej, jag röstar nej. Mycket väsen för ingenting.

söndag 7 juli 2013

Sju månader senare

S O M jag har längtat! Sju månader för att vara mer eller mindre exakt. Men det var för länge, det var det. Men i alla fall, Den pojken, Den stranden och Den årstiden!





Sommaren 2013 kan inte bli för varm för mig, och inte för lång. Den skulle faktiskt kunna breda ut sig i flera år och det skulle vara all right by me.

Idag. Ljuvlig dag. Första sommardoppet för året och håret fullt av sand och hjärtat fullt av kärlek. Inte illa!


Köpenhamn

Den som drar till Köpenhamn med sin son, sin syster och hennes barn, den läser inte bloggar eller bloggar inte själv och hamnar utanför världen. Herreguuuud, vad mycket som hinner hända på några dagar! Hinner ju inte läsa ikapp ju.

Men solen skiner och nu ska vi åka iväg och bada. Livet ni vet, det pågår.