Nytändning

Ska jag färga håret brunt. Eller ska jag låta bli. Om jag låter bli så kommer jag vara ful i ungefär en månad till. Om jag färgar, så är risken istället att jag kommer vara ful i två månader till. Vad göra. Vad göööra? (Detta kan vara ett utslag av ilska över min ekonomiska situation. Hur kommer det sig att man får tillbaka pengar de år när man ändå har pengar, men får kvarskatt de år man inte har några?)

Deklarationsdags

Måste jag deklarera? Verkligen? Jag vill inte. Inte sedan jag sett kvarskattsbeloppet. Kan jag gå och dra något gammalt över mig?

Ojämställt

Det finns ett område där det inte finns någon jämställdhet mellan könen. Där kvinnan har större rätt än mannen. Omskärelse. Där största andelen västlänningar är emot omskärelse på kvinnor, ja faktiskt reagerar kraftigt negativt på detta, är protesterna mer lama vad gäller manlig omskärelse. Något jag inte kan förstå. Könsstympning som könsstympning. (Ja, det finns olika grader av könsstympning vad gäller kvinnor, denna finns inte vad gäller männen, så jag jämför inte med de där allt skärs bort och sys igen.) Jag har själv kämpat i motvind vad gällde min egen son. Både det land han föddes i och hans pappas uppväxt, talade för en könsstympning. Den som stod emot, det var jag. Jag är så oerhört glad över att jag klarade av det. Min son ska få välja själv i framtiden hur han vill göra, men tills dess ska han inte stympas. För det är det det handlar om. Att skära bort en fullt frisk bit hud, som skyddar en känslig bit av mannens könsorgan. Denna hudbit kan tyckas vara onödig, men den har körtlar i sig som fuktar och skyddar ollonet. Muslimer och judar som ju haaatar varandra, står helt plötsligt enade i denna fråga. Båda religionerna vill stympa sina söner. All in the name of God, Allah, Jahve ... En eloge till de San Fransiscobor som vågar utmana denna syn. 80% av alla amerikanska pojkar (var siffran i alla fall för några år sedan) blir omskurna vid födseln. Inte mest p.g.a. religiösa skäl utan för att "så gör man". Eller som min dåvarande man försökte dra till med som skäl: "Det finns ju ingen som vet hur man tvättar en penis som har förhuden kvar". Åh, herreminje, vilket dåligt skäl till att låta stympa någon. Med det resonemangen skulle det inte bli mycket kvar av människokroppen.

Mimosa

Nu börjar sådana där härliga dagar då man kan äta lunch ute och toppa det hela med en Mimosa. Efter en dag av studsmatteihopsättandeochhoppande, så passade det dock bättre att ta en till middagen. Fungerar det också. Förmodligen kan man dricka Mimosa precis när som helst om man frågar mig.

Jag dissar och hissar

Usch, vilken tråkig surkärring jag är som hittar något att klaga på vad gäller bröllopet. Eller: Bröllopet. Det duger inte att starta det ordet med en gemen. Nåväl.

Jag dissar: Brudens håruppsättning. Jag har svårt för slöja, lång klänning och utsläppt hår. Särskilt som hon alltid har utsläppt hår. Tråkigt. Man vill ha något särskilt att titta på en särskild dag. Jag dissar också att mottagningen inte var officiell. Jag är inte rojalist i själ och hjärta, men ska det va' så ska det va'. Här vill jag särskilt tacka Victoria och Daniel som var så tillmötesgående med det svenska folket. (Javisst, de läser säkert min blogg, så ett tack här når fram.)

Däremot hissar jag, big time, William som inte knuffade ut sin brud från mattan efter ceremonien. Varje gång jag ser bilder på Diana och Charles så blir jag irriterad på gubb$@#§ att han skulle gå mitt på röda mattan och halva Dianas släp hamnade utanför. William såg till att Catherine (ja, vi får öva att säga så nu) fick gå i mitten. Gott så.

Sedan hissar jag Catherines (oj, vad vårt jag har att skriva så...) mörka ringar under ögonen. Såsom varande mörk ringbärare själv, blir jag alltid glad över att se att jag inte är ensam.

Ja, just det ja, jag hissar också designen på klänningen. In particular från sidan. Snyggt!

Jag har fått pris

Och inte vilket pris som helst, utan ett "stark kvinna"-pris. Sådant tycker jag om. Så många fantastiskt starka personer det finns som överväldigar en varje dag! Just idag tänker jag inte främst på en annan bloggare, utan på en av mina grannar som har det oerhört tufft men som alltid har ett leende till övers och som bara fortsätter klara av och klara av, trots att hon egentligen skulle behöva få ömhet och bli helt bortskämd i minst ett år för att komma ikapp livet igen.

Så ska jag skicka iväg denna till fler bloggare som jag också upplever som starka kvinnor och skribenter. Det får bli hela min blogglista det! Jag har ännu inte hittat ett enkelt sätt att länka till så många samtidigt, så jag hoppas ni läser detta och känner att det är just er jag skickar vidare den till!

Bröstvårtor

Jag som inte skulle se på bröllopet var ändå tvungen att se när bruden skulle kliva ur bilen och in i kyrkan. Vad skulle hon ha på sig? Spänningen, spänningen! Jag blev besviken. Här kommer Englands framtida drottning i något som ser ut som vilken bröllopsklänning som helst. Sedan blir jag nöjd. Hon har på sig något som vem som helst skulle kunna på ha på sig. Sådär håller jag på. Fram och tillbaka. Besviken, nöjd. Men så kan jag inte låta bli att notera att det måste vara kallt i London idag. Och bruden har ingen vadderad behå på sig. Hur kommer det här rapporteras? Kommer det bli ramaskri i det puritanska *host* England? Eller kommer man se genom fingrarna med det hela? Själv är jag rysligt trött på att bröstvårtor ska vara så laddat. Är det kallt så hårdnar de. Helt naturligt. Men: Är det ok för Englands blivande drottning att vara naturlig? Jag väntar med spänning på vad världen kommer att säga.

Och här kan ni se en bild på vad jag talar om. Newyorkmamman har fotograferat den nedkylda Kate, sorry, Catherine, på TV:n med sin mobil.