Seriös

Vilket varumärke är jag? Alltså, vad symboliserar mig allra bäst? Är jag seriös, oseriös, hoppetossa, jurist, förskollärare, mamma ...? I kombination med författare alltså. Och hur H U R i hela fridens namn symboliserar man detta med en bild? EN bild.

Exempel på vad jag tycker är en seriös bild:

Skrivaradventskalendern

Hoppas jag att ni inte har missat? Ni som skriver, eller vill komma igång  att skriva romaner, alltså.

Porträttbild

Så vi snackade porträttbilder idag på mötet också. Rakt framifrån? Snett framifrån? Gruppbild? Artistisk? Realistisk? Vad ska bilden signalera? Seriösa författare? Snygga författare? Utseendet kan man tycka inte borde betyda något vad gäller en romans författare, men tyvärr gör det nog det trots allt. Men vad säljer mest, en snygg författare eller en seriös? Beror på litteraturen kanske någon säger, men gör det verkligen det? Vad är bäst, svartvitt eller färg? Ska man fotograferas inomhus eller utomhus för bästa hudton? Många frågor som måste få ett svar.

Uppdatering: Jag tänkte inte använda någon av de här bilderna, men det var dem jag hittade som kunde visa lite skillnader. På mötet pratade jag om Bokhoras bild, men nu när jag tittar på deras blogg så ser jag att det inte alls var den jag menade.

Stadgar och annat skoj

I eftermiddag, tidig kväll, hade vi ett första möte i egenutgivarföreningen. Tre bestämda damer med nära till skratt och med enorm styrka fick ihop stadgar, mål, syfte och ansvarsfördelning. Nu återstår b a r a resten. Jag är så snurrig av mina intryck att jag inte orkar laga mat. En halv påse ostbågar och två kokta ägg och efter det rasa ner i soffan framför något på TV. Jag kommer inte orka byta kanal ens, så jag hoppas att programmet som slås på inte är alltför kasst. Jag orkar nämligen inte bli irriterad heller.

Bergsprängare

Ett inlägg hos Onekligen fick mig att vandra längs med Memory Lane en stund. Visst har jag fotograferat TVn några gånger. Senast faktiskt nu i höstas, fast då var det en outift från Sex & the City som jag ville föreviga. Nåväl, hennes inlägg fick mig att tänka på hur det var att vara tonåring dåförtiden. Innan CD-skivorna. Innan Spotify. Då, när man gjorde blandband. När kassettbanden trasslade sig och man köpte särskild tejp som man lagade dem med. En skalpell och tungan rätt i mun var vad som krävdes. En blyertspenna att rulla tillbaka bandet med. När man sedan spelade kassettbandet igen så hördes det nästan inte var man hade lagat bandet. Jag blev nostalgisk när jag tänkte på min bergsprängare. Som jag krampaktigt höll upp mot den enda högtalare (vi snackar mono-ljud, vet man ens vad det är nuförtiden?) som fanns från TVn för att spela in, håll i er, Shakin' Fredrik ... Ljudet svajade, men jag var glad ändå.

Förlorare

Fyrtioårig ful finnig förlorare. Författarinnan fräser: F-N!

Nä, det blev inga 50.000 ord.

Scum-manifestet

Jag var publik på Debatt förra veckan. Där skulle bl.a. Scum-manifestet och Turteaterns uppsättning av densamma diskuteras. Motståndarna var män såklart. Det är ju dessa som manifestet vänder sig mot. Men det som blev pinsamt var att dessa män inte hade sett pjäsen, och ändå hade en åsikt. Om detta var medvetet av Debattredaktionen vet jag inte, men det förtog en hel del av djupet i åsikterna. Jag har inte heller sett pjäsen men uttalar mig inte heller emot den. När jag har läst i Solanas manifest har jag däremot mått dåligt. Att läsa bara en mening, eller varje mening för sig, är inget problem. Men uppradade efter varandra blir det obehagligt. Jag förstår att det är en satir, men jag förstår också att det ligger verkliga händelser bakom. Och jag ser ju också att byter man ut ordet "man" mot "kvinna" så blir texten långt mindre laddad. Och det gör mig ledsen. Så vana är vi alltså att läsa och höra förnedrande ord och åsikter att det inte längre är så laddat. Det som däremot gör mig väldigt glad, är denna fina och genomtänkta recension av pjäsen. Skriven av en man som reflekterar över rollerna och den snedfördelning som råder. Precis såhär tror jag att Turteatern ville att effekten skulle bli! Eftertänksamhet och kärlek. Inte våld och hat.