lördag 2 november 2013

Vi tände ljus

En tradition jag tycker om, är att gå till kyrkogården och tända ljus. Det är min alldeles egna tradition, dvs inget som jag har med mig från barndomen. Något jag började med 1997 i Stockholm. Då ensam, nu med min son. I år tände vi särskilt ljus för gammelmormor Zaida och för gammelfarmor Mary. Gammelmormor är den enda som sonen kommer ihåg av dessa två, men det kändes viktigt för mig att ge honom lite minnen av sin gammelfarmor också. Som var så glad åt att han föddes.

Så pratade vi om livet och döden och hur vi vill ha det då, efter. Efter livet. Brända och spridda kom vi överens om. För då kommer man vara ett med naturen och det är det bästa. Då finns man överallt, mamma. Sonen vill först få barn såklart, helst tvillingar. När jag sa att jag i så fall skulle tycka lite synd om mamman med två barn i magen samtidigt, så ändrade han sig, för inte ville han att mamman till hans barn skulle ha ont. Det blir nog bra även med tvillingar i magen, svarade jag, bara du ger henne glass, masserar hennes fötter och bäddar ner henne sådär gott. Men det skulle jag ju göra ändå, svarade han.

Jag känner att jag har lyckats bra med denna pojk.




5 kommentarer:

mamman sa...

Jäklar..... snyft,snyft,snyft.....puss till ungen min (Elias), båda förresten :)

Kati sa...

Vad fint. Och ja, du har verkligen lyckats bra. :-)

birgitta sa...

Så fin kille...och så klok
om detta får du skriva i en bok.
Hälsningar från Kajsas mamma

Sofie sa...

Nu fick jag en liten tår i ögat, vilken fin pojke!

Hanna sa...

Han är helt klart en liten diamant!