Man kan inte gå många meter nuförtiden utan att gå in i någon som har förbättrat sitt utseende. Jag antar i alla fall att det är det de tycker att de gör. Förbättrar, menar jag. Själv blir jag lite rädd för alla dessa plumpade läppar, styva bröst och orynkiga pannor som är så vanliga, men som jag själv faktiskt inte tycker gör något annat än förstör. Vad är vackrare än ett öppet och glatt ansikte och pigga ögon? Mer inbjudande än en avslappnad person med full mimik?
Jag vet hur jag vill se ut som 80-åring. Vet du?
Sorry, Joan, du är inte på toppen av min lista över vackra 80-åringar.
Mimi Wedell, högst upp på min lista!
8 kommentarer:
Ja, men verkligen! Håller med dig helt och fullt!
Visst blir man väl skrämd!
Oh, jag är med dig i detta! Accepterar och omfamnar mina linjer i pannan, och fâr obehagsrysningar av trettioâringar som botoxar sig!
När jag påpekar för folk att jag gillar naturlighet, händer det att de kommenterar mina linjer i pannan. (Med illa dold förtjusning.) Men dem har jag faktiskt haft sedan jag var tonåring och är inget jag tänker på som ålderstecken. De är en del av mig och mitt utseende. Fast även om de varit ett tecken på ålder, vad hade det gjort? Hellre ett levande ansikte med rynkor än ett som ser dött ut utan rynkor!
Och du, vad många 30-åringar som verkar göra det, botoxa! Why??
Håller HELT med dig! Det är så synd att man inte ser hur vackert det är att ha levt länge = mer kunskap, erfarenhet, historia. Skönhetsindustrin som har bestämt vad som är vackert och inte. Idioter.
Himla konstigt även med tanke på att de ju inte ser ett dugg yngre ut! Bara slätare. På ställen där man inte ska vara slät. Alla dessa läppar som saknar konturer för att det är upplumpade? Jag förstår verkligen inte.
Bra bra bra! Jag gillar mina rynkor! :)
JoHo: Rynkor är ju lika naturligt och fint som inte rynkor. Jag förstår verkligen inte varför rynkor fått ett så dåligt rykte!
Skicka en kommentar