Om jag har förmånen att bli det alltså, jag håller tummarna. Men i alla fall:
1) Kommer jag höra ljud som inte finns.
2) Kommer jag tro att telefonen ringer trots att den inte gör det.
3) Kommer jag ha väldigt svårt att se och skriva in ocr-numren korrekt när jag betalar räkningar.
4) Kommer jag ha väldigt svårt att trycka på rätt knappar på den lilla betalningsdosan när jag betalar räkningar.
5) Kommer jag ha väldigt svårt att hinna se och knappa in rätt kod innan de där 30 sekunderna har passerat.
6) Kommer jag ha svårt att komma ur sängen för att höften gör ont.
7) Kommer jag säga samma sak om och om igen till min son. Som kommer bli irriterad.
Eller, wait a minute, det där händer ju redan.
Mvh, hon som bävar inför vad som komma skall ...
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
9 kommentarer:
Hahahaha
Jag känner tyvärr igen mig...
Åsa: Eller snyyyft ... ;)
Sofie: Tack, jag gillar dig. :)
oh no! :) Ja, vi har alla sådana där dagar... :)
Ha, ha! jag hoppas att alla de pryttlarna har försvunnit när jag är gammal (syftar då på betalningsdosor och liknande. inte höfter)
Min betalningsdosa har inte funkat på evigheter och på något sätt har jag lyckats spärra mitt kort för internetbetalning. Frågan är bara NÄR har man tid att gå till banken??? (När man blir pensionär kanske...)
Hörrni ungdomar, jag är där o det är i n t e kul! Men, jag tror att tekniken håller jämna steg med oss 40-talister, så när ni är där som jag är nu, klarar ni er till dess ni är +85 :)
Jag känner igen mig! Vi klarar ju oss ganska bra ändå så det är ingen fara. Än!
Gudars, vad skönt jag tycker det är att höra att jag inte är ensam om detta!
Det är bara en fråga om att ha nära till supporten
Skicka en kommentar