Decoupage

Det är så himla kul, Hanna. Det är så himla lätt, Hanna. Du måste pröööva, Hanna. Den som sa det ska ha spö. Spö, I tell you.

Carnitas

Hittade ett nytt recept på carnitas som verkar vara bättre än mitt. Måste pröva i helgen!

Min stora kärlek

Han slutar varje dag med att säga att han älskar mig. Han vaknar varje morgon med att säga att han är vaken och har gått ut med hunden och gett honom mat. Fast det där sista är ljug, han säger inte att han har gett honom mat, han säger att han gett han mat. Jag ringer hem på lunchen och frågar om han gått ut med vovven och gett honom mat. Han svarar alltid att jag inte behöver ringa, han har gett honom mat samt varit ute med honom. Fast nu var det lögn igen, för han ger aldrig honom mat, han ger han mat. Och jag ger snart upp.

Jag förklarar den engelska motsvarigheten att han ju aldrig skulle säga I gave he food. Nä, det skullr han ju inte men likt förbaskat går det inte in. Och likt förbaskat upprepas det till jag blir irriterad och säger "hupp" när han är på väg att säga fel. Jeezuz, slappna av morsan. Han älskar mig, jag älskar han eh ... honom, och det är gott nog.

Upside down-cake, Swedish style

Låt mig bara börja med att säga herregud. H e r r e g u d. Man kan baka amerikanska pajer och tårtor och så kan man baka megasuperamerikanska pajer och tårtor. Då kan man exempelvis baka en Upside Down Cake. Något jag aldrig bakat förr trots mina sju år over there. Men idag slöade jag i solstolen och sneglade mot min röda vinbärsbuske som dignade av mogna bär. Jag suckade lite över att jag inte kan äta smulpaj eftersom jag är glutenintolerant. Innan jag visste om det, så åt jag rödavinbärssmulpaj om somrarna så det stod härliga till. Mycket kan bli lika bra med glutenfritt mjöl, men smulpaj är inte en av dem. Och nej, det går inte lika bra med havregryn. Röda vinbär och havregryn är inte bästa vänner. Men i alla fall. Jag sneglade mot bären och tänkte att man borde kunna göra något annat gott. Och då poppade det upp en bild på Pineapple Upside Down Cake i medvetandet. Lika amerikansk som Cherry Pie eller nätdörrar. Nåväl, googlade lite och modifierade lite och volià: en Upside Down Cake Swedish Style med ananas och röda vinbär! Och som sagt: H e r r e g u d. Låt inte bilden lura er, detta är en bjudkaka. Med risk för att gästerna inte kommer hem för att de ätit för mycket.

Recept
2 dl Muscovado socker
1 dl smör
1,5 liten burk ananasringar
1/2 l röda vinbär

Låt socker och smör smälta ihop på spisen. Det tar ca: 10 minuter. Under tiden blandar du i en bunke:

3 dl glutenfritt mjöl (jag använde Finax, röda paketet)
1 dl mandelmjöl
3/4 msk bakpulver
1/2 tsk salt
1 msk vaniljsocker

I en annan bunke vispar du (ordentligt) ihop:

3,5 dl strösocker
2 dl rumstempererat smör
4 ägg, ett i taget

Sedan tar du det smälta sockret och häller i en form med löstagbar kant (för säkerhets skull, dock ej nödvändigt). Därefter lägger du i ananasringarna och de röda vinbären. Jag la ananasen först och sedan vinbären men inser nu att de röda vinbären skulle i först, det hade blivit snyggare tror jag.

Tag därefter:
1,5 dl crème fraîche och klicka i ägg-och sockersmeten varvat med mjölblandningen. Häll över bären/frukten och ställ längst ner i ugnen i 150 grader ca 1,5 timme. Låt svalna i formen och stjälp sedan upp på ett fat, gärna med djupa kanter eftersom man inte vet hur mycket det kommer att rinna på sidorna.

Min rann inte alls. Lite tråkigt, men som sagt: h e r r e g u d.

Fröken livrädd och symaskinen

Darrade av rädsla när jag bar ner symaskinen från vinden för att sy ett kuddfodral. Tre raksömmar. En gång i tiden ville jag bli designer och ritade både design och mönster och sydde för glatta livet. Intressant hur livet och känslorna kan ändra sig såpass mycket. Från svart till vitt och tillbaka igen. Jag överlevde dusten med maskinen och sydde hela två (!) kuddfodral. Bara raksöm och visserligen lite darrigt, men ändå, ä n d å ! ! Man måste möta sina rädslor och övervinna dem. En i taget.

Självförtroendet

Boosta ditt självförtroende på enkelt sätt. Ja, jag tror på sådant här, det går att lura kroppen och hjärnan till att boosta sig själv. Och jag tror att det är nyttigt!

Det är inte den som ska gå till jobbet som behöver sova

Precis som jag alltid har hävdat. Men vet ni? När en är den där utmattade mamman som behöver ha lite tid att få samla sina tankar och inte har den där pappan som förstår eller ens bryr sig, då hjälper det inte om omvärlden säger till den där mamman att hon ska säga till den där pappan att han ska ta det ansvaret. SÄGDETTILLPAPPANDIREKT. Ok? Bara ett litet tips från mig till er. En utmattad mamma (ok, vilken förälder som helst, men i mitt fall var jag en mamma) orkar nämligen inte böna/be/gråta/säga till pappan ENENDAJÄVLAGÅNGTILL och behöver ha lite hjälp.

När jag var i det där stadiet och kände mig så jävla lurad för att pappan inte alls var pappa i verkligheten utan bara på papperet som den som varit med och avlat barnet, så hade jag hoppat på det där löftet i slutklämmen på direkten. På d-i-r-e-k-t-en I tell you. Nu väntade jag istället tills jag kunde uppbåda så mycket energi att jag orkade skilja mig. Himla bra beslut det också.

Men som sagt, till er som har en utsjasad mamma i er närhet (jaja, vilken förälder som helst, men jag känner avgjort fler utsjasade mammor) (kan vara för att mitt närmaste umgänge består av mammor) (jaja, slut på paranteser för att vara pk) så hjälp henne genom att själva böna/be/gråta/säga till pappan. Hon kommer älska er för det.