Same same but different

Jag förundras över hur olika tid kan uppfattas. På min förra arbetsplats kändes åtta timmar som åtta veckor. Idag när jag åkte hem efter åtta timmars arbetsdag kändes det som att det hade gått åtta minuter.

Sköna september

Menherregudminje vad fantastiskt fint väder vi har idag! Det är kriminellt att sitta inomhus då. Så nu tar jag en bok och lägger mig i solstolen.

Egenutgivarföreningen

En sådan startar vi, eller hur?! Det närmaste jag hittar är NOFF-nordiska oberoende förlags förening. Det kostar 1.200 kr/år att vara medlem där och rent krasst vet jag inte vad man betalar för. Deras jurist erbjuder en gratiskonsultation, men sedan kostar det. Det jag efterfrågar är en förening av egenutgivare där man kan träffas och ge varandra tips på tryckerier, lektörer, marknadsföring etc. Ja, det kan man få via bloggar och sajter som 1av3 och kapitel1 etc, men jag menar en förening där man träffas i verkliga livet. Som kan dela på en monter på Bokmässan. Som kan komma med hurrarop och ge råg i ryggen. Jag skulle själv behöva lite mer av det sistnämnda.

Brännö

Jag ville umgås med sonen idag och bestämde att vi skulle åka till Brännö. Oklok som jag är, sa jag dessutom ja till en av hans vänner som ville följa med. Där försvann den egentiden med sonen. Inte för att de istället hängde med varandra, utan för att de båda hängde på mig. Sonen och jag brukar annars ha filosofiska samtal med varandra när vi är ensamma. Nu blev det mest frågor om skjutvapen (kompisen) minor (båda) skjutvapen (kompisen) skjutvapen (kompisen) skjutvapen (kompisen) och sonen som tillslut sa att när han blir stor ska han bestämma att skjutvapen ska förbjudas. Stort hjärta på den. S T O R T ! !

Hetsäter

Cheez cruncherz framför datorn. I vardagsrummet rullar någon obetydlig fotbollsmatch på TVn och sambon fredagsmyser. Vad hände med mitt vin och någon trevlig film? Va??

Sommarminne

Idag hade sonen i läxa att prata om ett sommarminne för klassen. Eftersom vi inte gjort mycket mer än plockat bär och bakat samt gjort glass och haft café, så bestämde han sig för att ta med sig glassmaskinen till skolan och göra glass till klassen. En väldigt trevlig idé tycker jag. Han och kompisen gick och köpte ingredienser. Blåbär och lime skulle det bli. Men sonen och kompisen tyckte att de behövde pröva hur högt limen kunde hoppa på studsmattan, och det visade sig att den kunde studsa väldigt högt. Faktiskt långt högre än nätet. Faktiskt i en såpass vid och hög båge att den hamnade bland taggbuskarna. Så det blev bara blåbärssmak på glassen. 

Frida funderar

Frida på Valadonastories har nästan läst klart min bok. Och funderar på sin blogg kring den:

Hanna är egenutgivare. Om hon är det av eget val vet jag inte (hur är det med saken Hanna?), men om det är så att förlagen nobbat detta manus är det något som inte står rätt till. Vad bra att författaren bestämde sig för att hennes berättelse skulle delas med oss, det gör vår värld lite rikare och lite ljusare.

Det är ju som så att jag skickade iväg några tunga manuskript till några tunga förlag och fick några tunga refuseringar. Varför valde jag att ge ut själv istället för att skriva om, skicka igen? Jo, för att jag inte har några som helst kontakter i förlagsbranschen. Jag tror nämligen att det hade hjälpt upp det hela avsevärt. Ja, det finns de som inte har kontakter och blir utgivna ändå, men de är långt färre än den andra gruppen. De som har kontakter eller har utmärkt sig på något annat sätt i media. Förlagen vill ha något som de tror säljer. De vill veta vad de får. De allra flesta jobb får man genom kontakter, inget konstigt att förlagsbranschen är likadan.

Men får man inte det jobb man vill ha, så får man skapa sig det själv och lära sig att ta plats. Det kanske tar lite längre tid. Men det ska gå!