Idag:
1) Avslutning 3:e klass för sonen. The love of my life, kristyren på tårtan, körsbäret på kakan.
2) Har vaggat omkring som en anka i fula skor.
3) Ville vara snygg.
4) Funderat över hur jag tänkte att p2 och p3 skulle kunna höra ihop.
5) Tänkte att jag måste göra något med mitt hår.
6) Tänkte att jag avskyr hår och att jag rakar av alltihop.
7) Har blivit kallad fin, rar och gullig av person jag aldrig någonsin träffat förr.
8) Funderat över hur trevligt det är att bli kallad fin, rar och gullig.
9) Tänkte att personen ljög.
Fula och bekväma skor.
Raka av eller inte? Eller kanske bara ta och kamma till sig?
Hur kan man tycka att livet är svårt när det finns sådant här fint att vila ögonen på?
Såhär gjorde jag med blomman för att hänga om sonens hals. Det ville han inte alls att jag skulle göra. Jag hängde den runt en klasskamrats hals istället.
Konstig kvinna.
7 kommentarer:
Inte så konstigt kvinna alls, Hanna. Det är lite planetkrock just dessa dagar. Tvärilsket skulle man kunna säga. Förresten höll jag på att få en kvinna på tåget att tro att jag blivit intresserad av tjejer. Hon var så lik dig och jag stirrade säkert som ett dumt fån.... Ge dig lite space och ta det lugnt, så ska du se att saker och ting faller på plats. Kramar!
Åh, det vore underbart om det kunde bero på planetkrock! Det här är nämligen helt galet. Jag lååvar att det inte var jag på tåget, jag hade kramats och varit rar, gullig och fin. :)
Mm, jättekonstig! Vad tänkte du va, när du gjorde så där med blomman?!! Precis något sådant skulle ju jag också kunna hitta på, och gjorde förresten på dotterns examen förra året. En liten fin bukett bara. Men den ville hon absolut inte ha--ingen annan hade ju! Jag tycker du är superfin och rakar du av dig håret blir jag arg! Du tycks ha haft en fin dag och gossen är ljuvlig.
Ibland känns inget bra, men jag är helt säker på att personen som kallade dig rar, gullig och fin var HELT ärlig!!
Som livet självt; obegripligt och rätt ljuvligt.
Jag tycker inte att du verkar så konstig, helt normalt tycker jag!
NYC-mamman: Hjälper du mig att snygga till mitt hår när ni kommer hit då?
I mitt huvud: Kanske var det sant, kanske. Inuti kände jag mig långt ifrån rar, fin och gullig dock.
Joanna: Ja, kanske ska jag bara sluta analysera alla känslor.
Sofie: Jag tycker vi slår fast det, jag är normal!
Skicka en kommentar