tisdag 25 juni 2013

Att andas

Ångest ångest den ger ingen ro
så envist den stannar där i sitt bo
bla bla bla bla bla bla
kärlek vänskap ger tröst.

Något sådant diktade jag för en herrans massa år sedan och det hade kunnat vara sant även idag. Ångesten dåförtiden var en västanfläkt mot det jag kan känna idag, och då är min ångest idag en västanfläkt mot vad många andra känner. Hujedamig vad jag tycker synd om folk med ångest för ditten och datten! Det senaste halvåret har jag funderat mycket över vad jag rent fysiskt kan göra åt den, förutom att träna (booooring) och har kommit fram till att jag måste börja med andningen. Men har jag kommit ihåg detta mitt i min hektiska vardag? Nej, det har jag såklart inte. Förrän idag. Halleluja vad jag har övat mig i att andas rätt. Fick hjälp av en kollega och nära vän som visade olika positioner inne på sitt kontorsgolv. Nu när jag tänker tillbaka måste jag fnissa lite, den scenen skulle kunna passa i vilken roman som helst!

Nåväl, jag tycker mig redan märka skillnad. Det gör inte lika ont i bröstet och jag är inte på långa vägar så utsjasad som jag varit alla andra kvällar sedan jag-vet-inte-när. Men jag måste fokusera på varje andetag, för jag märker hur himla fel jag andas om jag inte gör det och hur det då spränger i bröstkorgen igen. Det här kommer verkligen ta tid, men jag hoppas att jag inte glömmer av det. Utan luft blir livet inte så livat längre ...


7 kommentarer:

Lotta sa...

Så himla bra att ha knep i bakfickan när det börjat trycka över bröstet. Jag vet att jag inte andas rätt alltid och att jag måste lära mig. Tankens kraft är enorm. Minns en gång när jag var helt i gasen och en vän fick mig helt lugn genom att fokusera om mina tankar. Musik är bra. Mycket bra till och med.

Maria Engelwinge sa...

Ja, ångest är för jävligt. Jag får också problem med andningen då. Jag har märkt att jag andas kort och snabbt, vilket leder till känslan av att inte få luft. jag upptäckte av en tillfällighet att det blir lättare om man inte andas in så infernaliskt, vilket man ju vill när det känns som att man inte kan andas, och sen blåser ut luften länge och sakta. Var det nåt sånt du fick lära dig av din kollega?

Åsa Hellberg sa...

Ångest. Hatar Ångest. I mitt fall är den förknippad med oro, så jag vet vad den beror på. Det är värre med ångest som inte går att förknippa med något. Tror jag i alla fall:)

Hanna sa...

Min ångest är både förknippad med oro och "felinlärd" ångest, dvs att jag reagerar med det i situationer där det inte alls behövs. Men allt är relaterat tillbaka till åren mellan 2007-2010, så det har inte alltid varit så. Det blir dessutom bättre och bättre och är nog egentligen helt normalt nu, men min andning har hamnat på efterkälken.

Övningarna har med chakran att göra och hur man hittar eldandningen. Inte alls behagligt, men effektivt!

mamman sa...

Bra! Man får träna o träna, så lycka till, du fixar det även om det tar tid :)

Carita Liljendahl sa...

Det där med att andas rätt och faktiskt jätteviktigt!
Styrkekram åt dig mitt i sommarvärmen :-)

Hanna sa...

mamman: Du får påminna mig annars!

Carita: Värme, var då? *Surar lite i Blöteborg och hytter med näven åt vädergudarna*