torsdag 13 juni 2013

Fin, rar och gullig?

Det är en knepig tid just nu. Åtminstone i mitt liv. Eller, nej, inte utåt sett, där ser det mesta ganska normalt ut, men inuti. Mein Gott, vad är det som sker i n u t i ? Som om hela jaget går och är glatt förväntansfullt och surt frustrerat samtidigt. Det blir som när kall och varm luft möts, det bullrar i hela mig. Hade det inte skett en massa gånger tidigare i mitt liv, så skulle jag ha trott på övergångsålder. Men alltså, den där åskan, jag kommer ihåg att jag kände den redan som femåring, och inte tusan var det något slags övergångsålder redan då. Det där med dualiteter, eller polariteter, ska vi kalla det för schitzofreni kanske? Eller ska jag vara snäll och kalla det för kreativitet?

Idag:

1) Avslutning 3:e klass för sonen. The love of my life, kristyren på tårtan, körsbäret på kakan.
2) Har vaggat omkring som en anka i fula skor.
3) Ville vara snygg.
4) Funderat över hur jag tänkte att p2 och p3 skulle kunna höra ihop.
5) Tänkte att jag måste göra något med mitt hår.
6) Tänkte att jag avskyr hår och att jag rakar av alltihop.
7) Har blivit kallad fin, rar och gullig av person jag aldrig någonsin träffat förr.
8) Funderat över hur trevligt det är att bli kallad fin, rar och gullig.
9) Tänkte att personen ljög.


 Fula och bekväma skor.

 Raka av eller inte? Eller kanske bara ta och kamma till sig?


  Hur kan man tycka att livet är svårt när det finns sådant här fint att vila ögonen på?






Såhär gjorde jag med blomman för att hänga om sonens hals. Det ville han inte alls att jag skulle göra. Jag hängde den runt en klasskamrats hals istället.

Konstig kvinna.

7 kommentarer:

Lovable sa...

Inte så konstigt kvinna alls, Hanna. Det är lite planetkrock just dessa dagar. Tvärilsket skulle man kunna säga. Förresten höll jag på att få en kvinna på tåget att tro att jag blivit intresserad av tjejer. Hon var så lik dig och jag stirrade säkert som ett dumt fån.... Ge dig lite space och ta det lugnt, så ska du se att saker och ting faller på plats. Kramar!

Hanna Lans sa...

Åh, det vore underbart om det kunde bero på planetkrock! Det här är nämligen helt galet. Jag lååvar att det inte var jag på tåget, jag hade kramats och varit rar, gullig och fin. :)

NEWYORKMAMMAN sa...

Mm, jättekonstig! Vad tänkte du va, när du gjorde så där med blomman?!! Precis något sådant skulle ju jag också kunna hitta på, och gjorde förresten på dotterns examen förra året. En liten fin bukett bara. Men den ville hon absolut inte ha--ingen annan hade ju! Jag tycker du är superfin och rakar du av dig håret blir jag arg! Du tycks ha haft en fin dag och gossen är ljuvlig.

www.imitthuvud.hemsida24.se sa...

Ibland känns inget bra, men jag är helt säker på att personen som kallade dig rar, gullig och fin var HELT ärlig!!

Joanna Björkqvist sa...

Som livet självt; obegripligt och rätt ljuvligt.

Sofie sa...

Jag tycker inte att du verkar så konstig, helt normalt tycker jag!

Hanna Lans sa...

NYC-mamman: Hjälper du mig att snygga till mitt hår när ni kommer hit då?

I mitt huvud: Kanske var det sant, kanske. Inuti kände jag mig långt ifrån rar, fin och gullig dock.

Joanna: Ja, kanske ska jag bara sluta analysera alla känslor.

Sofie: Jag tycker vi slår fast det, jag är normal!