HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
måndag 3 oktober 2011
Vardagsmat
Det här skulle ingen infödd amerikan höja på ögonbrynet åt. Inte vi f.d. utlandssvenskar heller. Sådär är det. Inte för att jag håller med. Men sådär är det. Som svensk tycker jag att det är lite väl magstarkt, men min andra sida gäspar och undrar varför det får rubriker. Bättre att arbeta för upplysning. Titta ska jag i vilket fall som helst. Men bara för att få höra och fascineras av A-N's kassa uttal och märkliga mungipor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag börjar bli trött på alla fruarna faktiskt.
Ärligt talat, pinsamt!
mamman
Ogillar henne starkt, men håller med dig åt att det inte är något jag höjer på ögonbrynen åt.
Av min ex-mans farmor fick jag höra att jag hade PELO MALO (dåligt hår = afrohår = svart hår = svart är inte bra = blå ögon är fint. Och det har jag ju).
Jag mådde lite dåligt efter att jag tittat klart. Vilket skitprogram. Är det intressant att följa ett par som köper en ny dörr? Eller en galen kvinna som badar i en snuskig bubbelpool? Eller en anorektiskt tjej som tittar på grisar? Nä, jag tror jag hoppar av.
Fina, kloka och påhittiga Hanna; jag älskar titeln "Nära dig"!!!!!!
Ju mer jag tänker på den, och det gör jag hela tiden, desto mer tycker jag om den. Min mamma var här på morgonkvisten också och när hon läste den så blev hon lika träffad av den som jag. Och hon har dessutom läst min roman!
Det är en poetisk titel som känns nära mig (!) och Saga Allerlöv! :)
Vad underbart att jag kunde hjälpa till! Kram!
Nu står titeln på första sidan i min bok och det känns kanon. Bara så rätt. Lycklig är jag. Kram! <3
Själv kör jag med imitationer av de olika fruarna här hemma för jag skrattar ihjäl mig åt dem. Särskilt när frun som tittade på grisar på allvar tror att alla lejon är hanar och alla tigrar är honor. HAHAHAHAHAHAhahahahahaha!!
HUR blåst får man bli?
Skicka en kommentar