Varje onsdag har jag morgonmöte på IKEA. Varför där, undrar ni. För ont om plats i vissa lokaler, svarar jag. Men snart blir det ändring på det. I alla fall, kom till saken. Jo, när jag var på väg därifrån så såg jag tre människor stå och luta sig över något på parkeringen. Jag gick och hämtade min bil och körde förbi. Där, mitt på parkeringen och med värsta risken att bli överkörd, satt den minsta uggla jag någonsin sett. En bebisuggla. Människorna runt den stod och tog kort på den och jag tyckte så synd så synd om den. Såg en kollega lite längre fram och stannade vid henne. Vädjade om att hon skulle förbarma sig över den lilla. Det gjorde hon, men först efter viss kamp från de andra åskådarna. Som hävdade att man inte får röra vilda djur. Kollegan konstaterade att antingen tog hon i ugglebebisen och tog med den till viltvårdare (de hade inte möjlighet att komma och Polisen var inte intresserad), eller så skulle den bli överkörd. Vad tyckte åskådarna om de alternativen? Tystnad. Kollegan hämtade en låda och lyfte försiktigt ner ugglan i den. Körde sedan till viltvårdarna i Kungälv. Heja kollegan! Nu väntar jag med spänning på att få höra om ugglisens fortsatta öde.
(Nej, såklart ska man inte röra vilda djur som regel. Men på IKEAs parkeringsplats en förmiddag, utan minsta träd i närheten? Viltvårdarna föreslog åtgärd och kollegan utförde. Bara så ni vet.)
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
7 kommentarer:
Bra gjort! Civilkurage!
Good work! Måste tillägga att vi hittade en just uggleunge (min pappa och jag) och ringde Skansen och åkte dit med den. De tog hand om den, vilket var en otrolig lättnad. Min farsa kan svinnycket om fåglar, så jag tror att vi gjorde rätt hela vägen.
Heja heja! Blir varm i hjärtat av sådana insatser!
Om jag berättar för min dotter om det här, kommer hon döööö. Hon har letat hela sommaren efter en skadad fågel, det är hennes dröm om att få ta hand om en.
Jag vet ännu inte hur det hela slutade. Den var så ljuvligt fin där den satt helt stilla på parkeringen. Hoppas verkligen att det gick bra och att mamman klarar pärsen med att först skicka ut sin unge på livsfarlig mark, och sedan se den försvinna i en låda ...
Ja huuvvaligen. Det där med att se sin unge läggas ner i en låda, det måste vara en ugglemors värsta mardröm. Jag menar, hon vet ju inte att det är en bra låda. Hon vet kanske ingenting om lådor överhuvudtaget. Och det man inte vet något om kan tyckas väldigt skrämmande. Men bra då att ungen troligtvis kommer klara sig tack vare denna låda (och din kollega). Den kanske till och med flyger hem till sin mamma sedan.
Om det hade rört sig om en film, då skulle ugglemor ha följt efter bilen och sedan hållit vakt utanför viltvårdarans ställe. :)
Skicka en kommentar