Gosh, jag börjar bli nervös inför NaNoWriMo ... Eller är det bara förväntan tro? Såhär har jag skrivit om min roman:
Elsie och hennes mamma flyttar till ett hus som mamman har ärvt av sin faster Viola. Fastern dog vid 103 års ålder och levde ensam hela sitt liv. Elsies mamma arbetar mycket och Elsie är ensam hemma många timmar varje dag. Snart inser hon att Viola levt ett annorlunda liv och inte så ensam som alla har trott. Var kom hennes stora förmögenhet ifrån? Hur kommer det sig att Violas trädgård alltid är så välskött, trots att Viola själv mest tillbringat sin tid inomhus? Vem bor i muren och vad finns i brunnen i källaren?
Det kan komma att ändras, men det är det här jag tänker arbeta utifrån.
F.ö. kan jag inte ladda upp en bild på deras hemsida. Wonder why.
Uppdatering: Nu känner jag att namnen Viola och Elsie inte passar alls. Nå, jag kör på dessa namn och ändrar i efterhand. Det vore dumt att hänga upp sig på namnen i detta läge, då kanske jag inte får något skrivet alls.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
12 kommentarer:
Jag känner mig också väldigt laddad och smånervös. Hoppas att jag ska hitta tid att skriva.
Skulle inte våga ge mig på det myckna skrivandet på så kort tid.
Lycka till! till dig som vågar. Idén låter spännande.
Det var en barnbok du skulle försöka skriva i november va? Jag tycker att det låter spännande i vilket fall som helst!
Spännade - lycka till:-)
Spännande! Det påminner om Själens osaliga Längtan av Niffenegger...
Jag undrar också vilken stackare som bor i muren... ;)
Vad är NaNoWriMo? =) Hej i alla fall härlig blogg... hit kommer jag flera ggr.. =) hoppas du får en bra dag... kram
Monica: Jag tänkte lägga en lista här på bloggen över de bloggare som är med.
Nilla: Jag antar att man behöver vara lite rask i fingrarna och inte särskilt kinkig med formuleringarn under ett sådant här projekt.
Sofie: Ja, en barnbok.
Joanna: Det får du veta när november är över. :)
Jessica: Det står för National Novel Writing Month och är ett projekt där man ska skriva en roman på 50.000 ord på en månad. Pust! Välkommen tillbaka!
Och tack för lycka till-ropen!
Min pappa hade en faster Viola. Hon var tyvärr inte rik men pappa ärvde en underbar fåtölj, inte helt olik din, senaspsgul i sammet eller nåt liknande. Vi kallade den rätt och slätt för faster Viola-fåtöljen. Där satt min son varje dag i sin morfars knä och käkade apelsiner när han var liten. Fåtöljen finns tyvärr inte kvar nu...
Min mormor hette Viola i efternamn, det var därifrån jag tog namnet. Men antingen får hon ändra namn, eller så får Elsie byta namn. De där två i komibination när det är två olika generationer, det låter inte riktigt bra.
Gumman, mormor hette Viola som andranamn (förlåt kommentaren)
mamman
Haha, klart det var som andra namn, men visst hade det varit snyggt att heta i efternamn?
Skicka en kommentar