lördag 17 september 2011

En kärleksförklaring

Till sonen. En pojke som aldrig balanserar högst uppe på taknocken. Som aldrig leker krig. Som aldrig slåss. En pojke som vaknar med ett leende. Som är den mest nyfikne jag vet. Som är full av empati. En pojke som aldrig tystnar. Som funderar. Som uppfinner. Som har de finaste kinder jag någonsin sett. De vackraste ögonen, det finaste leendet. En vacker själ. Som upplevt mer elände än ett barn ska behöva uppleva. Som ändå hållts skyddad mer än de flesta skilsmässobarn. Som resonerar och frågar. Som bakar med liv och lust. Som somnar med orden "mamma, idag har det varit en till mysig dag". Tryggt bredvid mig.

6 kommentarer:

Anneli Stålberg sa...

Åh, vad glad jag blir över att få läsa din kärleksförklaring och om sonens trygghet, trots allt!

teapot sa...

Men gud så mysigt...! :-) Kärlek.

Duktiga Tjejen sa...

Åh! KÄRLEK!

Joanna Björkqvist sa...

Mitt i natten - tårögd... Så fint!

Marina sa...

Helt underbart!

Hanna Lans sa...

Kärlek! Finaste sonen!