Pappa Paparazzi

Jag har ju skaffat Instagramkonto, som sist i världen, men det hör inte hit. Det visade sig vara roligare än jag först trodde och jag spann loss. Vi var på landet, sonen och jag, och löjlade oss med en peruk. Självklart tog jag fram nya mobilen och brände av några foton och lade glad i hågen ut dem på Instagram. Solen bländade mig och jag såg inte helt klart. Det jag såg när jag sedan kom in och bläddrade bland mina bilder ... Då var det tydligt. Den där blicken hos någon litelite på sin vakt, som försöker se avslappnad ut och titta in i kameran, som vet att den inte kommer undan, det är bara att härda ut. Den där blicken vi matas med i media, den på kändisar som paparazzis kör upp kameror i ansiktet på titt som tätt. Så såg han ut, kärleken i mitt liv, och det var jag som framkallade den där blicken.

Debatten om barn på sociala medier handlar om vad de kan tänkas vilja/inte vilja att vi lägger ut om dem, och självklart om pedofili. Men jag undrar jag, hur många barn blir utsatta för övergrepp dagligen, av sina föräldrar, fastrar, kusiner, vänner? Just i det ögonblicket som bilden tas, hur känner de då?

När jag var barn togs det foton vid högtidliga tillfällen som födelsedagar och jular, släktträffar och skolavslutningar. Vi var alla glada och tyckte det var spännande att vänta några veckor på att få se resultatet, hade man skrattat fint eller hade man råkat blunda? Eftersom det inte gick att radera bilder i kameran och ta hur många som helst för att sedan välja den finaste, så var man noga när man tog, och det togs inte så många. Särskilt det där sista: Det togs inte så många.

Idag blir våra barn utsatta för det som kändisar fasat för i hela vår moderna tid: Paparazzis. Men den här gången är det mamma och pappa som är bovarna.

Mammasamvetet

När jag lägger mig om kvällen och tänker att jag hade kunnat vara snällare, jag hade kunnat vara mer lyhörd, jag hade kunnat samtala mer om creepers/family guy/bläckfiskars hundratolv magar/hur snabbt en fis färdas i rymden/annat valfritt ämne som tioåriga pojkar gillar att samtala om, då tycker jag att det är jobbigt att vara mamma. Men när vi hittar spel som vi båda gillar, badminton/skruvboll/hang man och sedan har vattenpistolkrig som slutar med att vi skriker av skratt och får ont i magen av kramp och häller hinkar med vatten över varandra och skiter i att mamman är 43 och kanske borde vara mer raffinerad, då då är det himmelskt att vara mamma!

Modesty och decoupage

Nu är hon färdig, byrån. Modesty som kicks ass osv. Jag som svurit över klister och trycksvärta. nu svär jag inte längre, nu klappar jag lite försiktigt och suckar nöjt.

Instagram

Så, jag har ett nytt jobb och därmed också en ny mobil. En iPhone 5s, som man enligt sonen bör vara riktigt glad åt. Jag tänkte att jag skulle ta sommaren på mig att lära mig den eftersom den kommer vara en del av min arbetsdag framöver och det kan ju vara bra att kunna redskapet då. Alltså ... Jag började med Instagram för att det innehåller bilder och det trodde alla skulle vara såhimlaskojfördighanna! Alltså ...

Näe, jag skäms men det där med liten skärm och dutta med fingret och scrolla till dödagar? Inte min grej. Men, jag har ett instagramkonto och där heter jag hanna.lans. Jag har lagt upp hela två(!) bilder redan, båda på min hund. Var inte förvånad om dessa två bilder kommer vara de enda jag lägger upp, jag ber om ursäkt till er som redan följer mig!

Pia H. Interiör

När man är på besök i paradiset, kan man med fördel även svänga inom Jonsereds Fabriker och unna sig en extra trevlig upplevelse, nämligen ett besök i butiken Pia H. Interiör! Där finns även ett nära nog himmelskt café. Hemsidan har fantastiskt fina bilder under fliken "Inspiration" men jag var tvungen att ta några egna också. Paret som förestår det hela ville dock inte vara med på bild, vilket är lite synd eftersom jag sällan skådat ett så stiligt par!

På besök i paradiset

Tänk vad härligt att hela Sverige äntligen verkar ha fått sommar och värme! Jag bor ju tydligen i den del av Sverige som varit ett undantag den här sommaren med 20 grader och sol nästan varje dag, men idag, idag kan ingen klaga! Jag hade förmånen att bli bjuden på lunch hos väninnan som bor i paradiset, närmare bestämt Jonsered. Va, säger ni som kommer från västkusten, är inte det bara en avfart från E20? Näpp, det är det inte, svarar jag då.

Det här är bilder från väninnans trädgård, fattar ni eller? Det är alltså en herrgård med tillhörande mangårdsbyggnader där ägaren till herrgården hyr ut husen och gjort lägenheter på loftet i ladan. Hästhagar runt omkring och fantastisk utsikt över sjön. Herrgården kan dessutom vara en av Sveriges vackraste byggnader på en av Sveriges vackraste tomter. Oh my. Tänk att bo såhär? Tänk att få åka på besök till det här och dessutom bli bjuden både på lunch och finkaffe? Jag blir nästan avis på mig själv.

Nokia

Gör de ens telefoner längre? Förresten har jag ett par stövlar som härrör till den tid då Nokia gjorde skor. Kvalitet, kan vi väl i alla fall enas om att de står för? Stövlarna är ca: 25 år gamla och först nu har de fått ett litet hål i skaftet. Telefonen är något yngre, kanske sju år? Fungerar fortfarande, men hänger ju inte med med alla nya funktioner, så imorgon, imorgon är det jag som kvitterar ut en ifån som alla andra. Jädrar i min lilla låda vad jag ska instagramma!

Hej då vännen.