Jag jublar!

Äntligen blir hon uppmärksammad på andra sätt. Det är inte ett Nobelpris, men det är något som kommer alla människor till dels här i Sverige. Jag talar naturligtvis om att Astrid Lindgren ska pryda 20-kronors sedeln. Man hade kunnat tycka att hon hade kunnat få pryda 1000-kronors sedeln istället, eftersom hon är så himla älskad och folkkär. Jag har inte tittat efter vem som ska pryda denna, men jag gissar på att det är en gammal gubbe. Men det ska jag egentligen låta vara osagt. Ska snart se efter vem det är. I alla fall, jag tänker som såhär: Att pryda 20-kronors sedeln är egentligen en större ära än att pryda en sedel av mycket högre valör. För att 20-kronors sedeln just är till för alla.

Sålda exemplar

Jag har precis läst att ett etablerat förlag, exempelvis Bonniers, i medeltal säljer runt 1000 böcker av en debutant. Detta trots marknadsföringspengar och goda kontakter med recensenter och media. Kanske ska jag vara nöjd med att ha sålt nästan 400 exemplar på knappt fyra månader? Detta utan kontakter, pengar och media. Ska jag våga mig på att säga att en bra bok säljer sig själv? Eller är det att jinxa hela grejen?

*Herregud vad svensk jag är, hade jag varit amerikan skulle jag ha slagit mig för bröstet och ropat högt hur bra jag är. Synd kanske att jag aldrig skaffade mig det där amerikanska medborgarskapet ...*

Knarkrazzia

Nä, det blev det inte. Vilken tur. Oj, vad jag var orooolig ... Nu hoppas vi att Newyorkmamman blir av med smärtan och blir glad igen!

Här ligger jag

Vad kul det är att se inlägg med bilder där min bok är med! Som hos Maria som skrivit boken "En shot till tack." Där ligger min bok och tar plats bland de andra etablerade! Eftersom kommentarerna till hennes inlägg har stängts, så svarar jag på det där med biblioteken här istället. 75 öre per utlån har jag för mig att en författare får. Det låter inte mycket, men många bäckar små, ni vet. Dessutom så är det så att det finns ett tak för hur mycket författarna kan få från biblioteken, oavsett hur mycket deras böcker lånas ut. Snålt kan tyckas, men detta överskott går till olika stipendier för de andra författarna, så i det kretslopp som är biblioteken, når pengarna till många. Jag är överlycklig att min bok nu finns på hundra bibliotek, wow, 75 öre per utlån i en massa år! Kan bli en massa bra pengar av det. Drömma går ju. :)

Jag bjuder på en bild

Det är förskräckligt vad dålig min kropp är på att förflytta sig. Fortfarande yr och skakig från tågresan. Jag skyller på alla dessa Atlantflygningar jag genomled under så många år. I alla fall. En bild på utsikten från församlingslokalen i Katarina församling där kursen hölls, bjuder jag på. Och ett tänkvärt citat frånStig Sjödins grav: Det är genom att beskriva kärleken som vi gör rädslan maktlös.

Jag är tillbaka

Nu är jag tillbaka efter en intensivkurs i Stockholm. Här har skrivits så mycket att jag har träningsvärk i högerarmen. Ja, jag skippade att ta med datorn och tur var väl det, jag hade fått ännu ondare om jag skrivit på den. Trevlig lokal, men inte anpassad till datorer. Nu har jag precis kommit hem från stationen och är yr och tänker lite kasst, så jag kan inte redovisa så bra för helgen. Förutom att jag utöver kursen även hunnit träffa goda vänner som jag saknat. Nåväl, flera andra bloggare var på kursen och en har skrivit om den och lagt upp bilder. Här är en som jag är med på. Det syns inte så bra, men jag är den korta i mitten längst bak. Och här hittade jag ett inlägg och en bild till. Jag är fortfarande längst bak i mitten.

April, april!

Jösses vad skämten haglade på skolgården när jag lämnade av sonen. "Din mössa är grön" Imorgon flyttar jag till Amerika" "Din pappa fyller år idag". Javisst, vi gick på alla skämt, allihop!