Book swap!

Åh,vad roligt! Idag fick jag "Uppdrag utrotning" i brevlådan. Detta som ett resultat av en book swap som jag själv föreslog. Jag tänkte att vi egenförläggare emellan kunde byta böcker. Sagt och gjort. Jag frågade Carita som skrivit böcker om nyhetschefen Adrian Debutsky om hon ville byta med mig. Och det ville hon! Så igår fick hon min debutroman och idag fick jag hennes andra roman. (För första har sålt slut.=Toppen egentligen.)

Så nu vet jag vad jag ska läsa ikväll!

Endast en reflektion

På www.sverigestalare.se är endast en av de fem mest efterfrågade talarna, kvinna. Men på listan över de fem med högst betyg, är tre kvinnor.

Så många frågor

Varför ligger det en tandborste i köket?
Varför ligger det en dvd-film i köket?
Varför ligger det en hundborste i köket?
Varför står inte saften i skafferiet?
Varför står inte rengöringsmedlen under diskbänken?
Varför diskar ingen thékoppen och tillbringaren?
Varförvarförvarför??

Samt vitaminer, fröpåsar, brandlarm utan batterier och fästingspray. Why??

Föreläsning

Nyss hemkommen från mitt första uppdrag som föreläsare. Att jag gillar att prata är ingen hemlighet. Att jag har något att säga är inte heller en överraskning. Det som var en överraskning var dock hur alla satt som små ljus och tittade rakt på mig. Alla oerhört intresserade av vad jag hade att säga. Knäpptyst. Tills frågestunden. Då räckte alla upp handen och jag fick nicka och peka på den som skulle få fråga. Och jag svarade. Den där timmen som allt skulle rymmas inom, den räckte inte. Biltiden gick ut. Böter fick jag. Tillsammans med alla andra som också parkerat där. Men hörni, jag tyckte ju jättemycket om det här! Mermermer!!

Att starta förlag

Jag är ju precis i början av min karriär som förläggare. Men jag har redan hur mycket som helst som jag skulle kunna skriva om. När jag googlade runt hittade jag en intervju med ett nytt förlag och tyckte att den sammanfattade så himla bra vad jag själv varit med om. Därför länker jag till det inlägget här: Bloggen "Ett knytt" har intervjuat författaren och förläggaren Anna Lindvall-Olsson.

En ny vår

Innan veckan är slut är det jag som har den här frisyren. Och färgen. Om jag blir lika snygg återstår att se. Däremot skulle jag lätt kunna tänka mig att klä mig sådär till vardags. Dock inte på en Oscarsgala.

Bild från Instyle.com

Diamonds are a girl's best friend

Newyorkmamman tyckte att jag skulle blogga om Oscarsklänningarna. Jag såg ett sammandrag och jag har tittat på nätet. Gäsp. Nej, i år var det inget som varken satte känslorna i lågor eller var upprörande. Däremot tänkte jag på diamanterna. Jag gillar diamanter. Konfliktfria såklart. Once upon a time hade jag en ansenlig summa pengar på mitt vänstra ringfinger. Amerikanskt så det förslår. I alla fall, det här kommer låta konstigt om man inte har haft tunga ringar på sig, men: Ett tunt band, (eller hur säger man i Sverige?) håller liksom inte ringen på plats. Det är ganska så obekvämt att ha en ring som glider hela tiden. Om man inte håller ringfingret klämt mellan lillfinger och långfinger, så glider diamanten istället ner på undersidan av handen. Sådant satt jag och tänkte på under Oscarsgalan. Och ringarna gled och kvinnorna knep med sina lill- och långfingrar. Titta på bilden av Reese Witherspoon så förstår ni vad jag menar. Som hon kniper med lillfingret för att kunna klappa i händerna. Som ringen glider. Dessutom lämpar sig inte dylika ringar för ett klimat där man behöver använda vantar. Oj, var man förstör vantar med stora infattningar! Nej, jag må älska diamanter, men bekvämlighet går före. Därför har jag numera ett platt band med många små diamanter istället. Det gnistrar fint det också. Och fastnar absolut ingenstans.

Bild från people.com