https://www.nextory.se/bok/som-någon-annan-bäddar-10089762

Försöker lägga in en direktlänk till min ljudbok på Nextory från Instagram men det fungerar inte. Försöker därför med att länka till ett blogginlägg istället.  https://www.nextory.se/bok/som-någon-annan-bäddar-10089762

Bortförande och kvarhållande av barn

Eller kidnappning som det brukar stå i tidningarna. Dessa rubriker som innehåller så mycket sorg mellan raderna. Det handlar nästan uteslutande om föräldrar från olika delar av världen som har separerat och inte är överens om i vilket land deras gemensamma barn ska bo. Där desperationen gör att den ena tar barnet från den andra föräldern och försöker föra bort eller tillbaka barnet till sitt eget land.

Jag förstår denna desperation till 100% eftersom jag varit en av alla dessa föräldrar. Tack och lov har jag kloka vänner och familj, som såg till att jag höll mig lugn och inte gjorde något olagligt. För så är det, det är olagligt att föra bort eller kvarhålla ett barn i ett annat land mot den andra vårdnadshavarens vilja. Den som gör detta riskerar att både bli av med vårdnaden och umgänget med barnet.

Det finns en internationell lag som ska kunna tillämpas i de fall vårdnadshavare tvistar i denna fråga eller har försvunnit med det gemensamma barnet. Den sk Haagkonventionen och bortförande och kvarhållande av barn. Gott så. Det är bara det att alla länder inte tolkar denna konvention på samma sätt ... Och hoppla, där försvann en hel del av rättsskyddet som man trodde att man kunde luta sig emot.

För den som vill läsa mer om hur det kan gå för föräldrar som kämpar från olika länder och med hjälp av två olika länders lagstiftningar, vill jag rekommendera att läsa eller lyssna på min "Som någon annan bäddar". Jag är jurist och skriver på ett lättillgängligt sätt så att alla kan förstå. Så mycket som det går att förstå, det är inga enkla saker detta med internationella lagar.

Sagt om boken:

"Oerhört spännande!"
"Usch, jag hoppas att det inte hänt på riktigt ..."
"Jag kunde inte sluta läsa."

Lyssna på Storytel: 

Lyssna på Nextory: 

Läs som e-bok: 

Låna på biblioteket för din läsplatta: 

Om ditt bibliotek inte har tagit in boken så kan man göra ett inköpsförlag, så tar de in den! Älskar biblioteken!

Hjärtats skimmer av Samuel Karlsson

Ett blogginlägg TILL? Hur ska det här sluta ... Jag är aktiv på Instagram men inser att det inte räcker när jag vill skriva längre texter. Och det vill jag nu!

Författare Samuel Karlsson är känd för mig som en som skriver blodiga deckare. Väldigt blodiga. Exempelvis "Den som dödar". Är du Keplerfantast så kan du med fördel läsa Karlsson också. Den senaste (tror jag) boken av honom utkom i våras och är dock av ett helt annat slag:

"Hjärtats skimmer" handlar om författarinnan Carson McCullers som slog igenom som 23-åring med boken "Hjärtat jagar allena". Jag har inte läst den, men på beskrivningen låter den ungefär så som när Samuel skriver om förkrigstiden i södern i USA och om de klasskillnader som fanns. Det är en ingående beskrivning av ett författarskap, de våndor som alla skrivande människor kan känna igen sig i, men också en detaljerad berättelse om äktenskapet mellan Carson och hennes man Reeves. De söker båda två efter sin identitet medan de försöker hålla kärleken vid liv samtidigt som de vill leva som fria själar. Det är en finstämd roman och det märks att författaren gjort grundlig research. Sådant gillar jag! Rent stilistiskt påminner den starkt om "Ett jävla solsken" med sin blandning av skönlitteratur och fakta, jag får även associationer till "Florence Stephens förlorade värld".

Jag skriver just nu själv på en biografi och tampas med min önskan om att sväva ut och fantisera fritt, och att förhålla mig respektfullt till kvinnan jag skriver om. Det är intressant att se hur andra tar sig an detta och Samuel Karlsson gör det definitivt med den äran!

Som någon annan bäddar-ljudboken!

Jaha ja, här är jag ju inte särskilt aktiv längre, (håller till på Instagram: hanna.lans) men i fredags kom min "Som någon annan bäddar" ut som ljudbok! Det kräver ett inlägg såklart. Finns både på Storytel och Nextory, men eftersom de flesta har den förstnämnda, länkar jag till den. Snart även som e-bok, förhoppningsvis i slutet av veckan.

GOD JUL!

Havet vilar blankt - recension

Nadines bokhylla har också läst "Havet vilar blankt" och SOM jag är glad att hon har gjort det!

In i evigheten, recension

Alltså, jag bloggar ju inte längre. Egentligen. Men nu finns "In i evigheten" i nytryck, och jag har fått en finfin recension. :) Tack Nadines bokhylla!

Havet vilar blankt

Recension av In i evigheten

Min allra första recension av In i evigheten, men förhoppningsvis inte den sista. Johannas deckarhörna har läst, stort tack för detta!

Snart slutsåld!

Sicken höst ändå. Bestämde mig i augusti för att ge ut boken, nästlade mig in på Bokmässan och registrerade In i evigheten för lite drygt en månad sedan. Snabba puckar. Nu endast några exemplar kvar. Igår stod jag och signerade på min lokala Ica Kvantum i Hovås/Brottkärr. Trots ganska folktom butik blev det ett gäng sålda böcker, så nu har jag ett kärt besvär att ta ställning till: trycka upp fler eller vara slutsåld. Ett mycket kärt besvär!

Personal branding

Oavsett om vi gillar det eller inte så är det personliga varumärket här för att stanna. Här har de enkelspåriga en klar fördel ... Men hur är det för mig, människan som gillar att ha tusen järn i elden samtidigt?

Vem är jag som författare?
Vem är jag som mamma?
Vem är jag på mitt vanliga heltidsjobb?

Är det samma person? I mångt och mycket är det det vad gäller mig, tack och lov, mestadels baserat på att jag är för bekväm för att förställa mig. :) Om man inte är helt sann mot sig själv oavsett situation, så måste man komma ihåg vad man har sagt vid varje givet ögonblick, det orkar inte jag hålla reda på.

Bekväm eller lat?

bokbord

Titta, vad kul!

Författarporträtt

En sida med författarporträtt bör man ha, och det har jag fixat idag. Jag tryckte min bok genom Booqla, och det är där porträttet ligger. För övrigt har jag fixat fem marknadsföringsåtgärder för min In i evigheten idag. En om dagen har jag hört att man ska försöka hinna med, så jag har ackumulerat hela veckans åtaganden på en dag. Effektivt va?

Kämpa Hanna, kämpa!

22.700 ord exakt. Det borde vara 30.006. Men äsch, vad gör 7.306 ord för skillnad, va? Suck. Misstänker att jag inte kommer att hinna klart innan november är över, däremot är jag helt säker på att jag kommer att slutföra manuset. Förhoppningsvis innan nyår. Jag har två parallella historier även i denna min andra spökis, och jag har bara kommit till hälften på den ena. Jösses, kan bli så att denna roman blir över 400 sidor lång. Fast det förstås, hellre ha text att skära ner, än en text som måste byggas på.

Omslag

Inser att jag inte lagt upp en bild på min spökis, aja baja. Finns nu registrerad på bokinfo.se (tidigare Bokrondellen) och inskickad till Btj. Nu vänta och se samt diverse enskilda avtal med bokhandlare.

Ligger efter

Har varit i Stockholm på jobb i några dagar och trodde att jag skulle kunna hålla uppe mitt skrivtempo i NaNoWriMo medan jag var där. Tji fick jag. Inte ett enda ord fick jag ner i manuset pga såjävlatrött. Konferens och möten tar på krafterna, dessutom verkar inte min kropp vara skapad för förflyttning. Fy tusan, vad illa den mår av x2000-transport! Kände mig inte som mig själv igen förrän i morse efter en natts god sömn i min egen säng. Note to self: Borta bra men hemma bäst.

Mvh, Tanten.

Inspiration

Aah, skräck i endast två meningar. Löööv it!

17.083

Det var mest det. Dag nio, heja mig.

Vår gemensamma historia

Jag sitter just nu och skriver på mitt andra spökmanus, som även är mitt femte manus in total. I detta manus figurerar några återblickar till andra världskriget och vår historia här på västkusten om lotsbåtar och genomfart för båda sidornas fartyg. Allt som skrivs om andra världskriget och framförallt om Göteborg, fångar mitt intresse nu. Det har det kanske alltid gjort, men allra särskilt nu. Det här med svenska SS-fruar, hade faktiskt gått mig helt förbi. Men det som inte kan ha gått någon förbi, det är hur historien upprepar sig. Just nu med IS, men som vi regredierar i Sverige, så kan man väl tänka sig att SD tycker att begreppet med SS-fruar är en perfekt utväg. Om jag varit en smula yngre, skulle jag ha varit en perfekt SS-fru med min oklanderligt svenska bakgrund och breda höfter. Rent ideologiskt skulle jag ju däremot inte platsa. Tur att jag är så gammal som jag är, så behöver jag inte alls fundera mer över frågan.

Jaja.

Nej, jag ska inte ha med någon SS-fru i mitt manus, däremot en tysk fanjunkare som blir kär i en jänta från bästkusten. Om någon av dem spökar? Det kan ni lita på.

Collage av Cherstin Juhlin

Jag är egentligen inget större fan av deckare, men genom min första bok, Som någon annan bäddar, fick jag på något sätt kontakt med den pensionerade polisen Cherstin Juhlin som visade sig även hon skriva böcker. Jag kommer inte ihåg om vi bytte böcker, eller om vi köpte varandras, men jag läste i alla fall hennes första, Anagram, och gillade den skarpt. T r o t s att den hamnar inom deckargenren. Genom den boken kom jag på varför jag föredrar andra genre än deckare: De är ju ofta inte alls verklighetsförankrade! Men det är Cherstins böcker. Jag har även läst Bryggan och nu senast Collage.

Det är uppenbart att Cherstin Juhlin vet vad hon snackar om. Allt från utredningar till tugget kollegor emellan och hur det faktiskt går till och den alltid närvarande frustrationen. Hon beskriver arbetet på en polisstation oerhört väl utan att det någonsin blir tråkigt. Cherstin har varit sakkunnig vad gäller Johan Theorins böcker, för att polisarbetet ska bli trovärdigt i hans böcker, och då förstår jag ju varför jag gillar hans böcker också. Jag vill ha verkligheten, inga tillrättaläggningar i CSI-tappning.

I Collage vävs två parallella brott samman. Utredare Annika Vestander (tidigare Vester, men hon och kärleken har slagit ihop sina efternamn när de gifte sig) är inkopplad på det ena fallet, men får egentligen inte röra det andra. Det gör hon förstås ändå, och det med rätta. Även om jag själv inte nått pensionsåldern, så är det uppfriskande att läsa om en huvudperson i den åldern, en huvudperson som inte är man. Hur ofta händer det att medelålders kvinnor, eller gud förbjude snart pensionerade kvinnor, får vara huvudroll ens i en bok utan att de antingen har en störning eller är den mysiga mormodern? (Och där fick jag en knäpp på näsan av mig själv, för jag har en mysig mormor i mitt senaste manus, även om hon är full med jävlar anamma också.)

Jag håller med Kristianstadsbladet i allt i deras recension, förutom det där med kommatecknen. Vilken skum ska att haka upp sig på?

Jag hoppas verkligen att Cherstin Juhlin inte slutar skriva i och med att denna trilogi nu blivit färdigskriven! Det är uppenbart att det finns en himla massa brott att skriva om som aldrig blivit lösta, jag vet att hon tar upp minst ett av dem i Collage. Som upplagt att skriva en Annika Vestander-bok till, och få Cherstins egen syn på saken. Jag tror att hon är helt i linje med sanningen, och kanske att de inblandade kan få något slags upprättelse om det skrivs om det i en bok. Eller ännu fler? Helt klart en författare att hålla ögonen på om man vill ha en r i k t i g deckare!

NaNoWriMo dag 6

Well hello there creativity and energy! Ä l s k a r när ni kommer på besök. Jag har 8.400 ord i mitt manus och håller tummarna för att flödet fortsätter. Inser dock att mitt manus kommer bli hutlöst mycket längre än 50.000 ord, för jag har inte ens skrivit klart inledningen ... Hahaha, men bättre att ha en himla massa text att redigera än att inte ha någon text alls. Diana Gabaldon om skrivandet, pepp!

Ett måste för NaNoWriMo-skrivande: Lucias chokladglögg och hemlagade saffransbröd.