tisdag 25 februari 2014

Det här tänkte jag om feminismen innan jag insåg att jag nog var en del av den

Jag fortsätter bloggutmaningen från Onekligen med dagens rubrik Det här tänkte jag om feminismen innan jag insåg att jag nog var en del av den.

Det här är ett inlägg jag inte kan skriva. Helt enkelt för att jag alltid har ansett mig vara feminist och jag aldrig riktigt har fattat den där grejen att många tydligen tror att en ska ha hennafärgat hår och stå på barrikaderna och skrika att en hatar män, för att vara feminist. Vänsterpartist måste en också vara förresten, det där sista är viktigt. I allmänhetens ögon verkar det inte finnas några högerfeminister. Herregud, inskränkta människor, vill jag påstå. Vänster är inte på något sätt lika med feminism och höger är inte på något sätt lika med patriarkat.

Jag är en likvärdig medlem av vårt samhälle, på samma villkor som alla andra. Det är att vara feminist och därför har jag alltid insett att jag varit det.

3 kommentarer:

mamman sa...

Kommer att tänka på när du o storasyster gick i morbroderns vänsterdemonstrationståg med egna plakat - stoppa säldöden! Fram för fler cykelbanor! - Ni gick så kavat för er själva med egna budskap :) Stort!!!! Stolta föräldrar var åskådare, kram

Anna Granström sa...

Samma här! Så länge jag kan minnas.

Hanna sa...

mamman: Ja, det var tider det, vi fostrades tidigt att säga vad vi tyckte.

Anna: Jag är inte förvånad! :)