söndag 1 september 2013

Min lila bakgrund

Jag har förstått att jag är en lite udda figur i många sammanhang. Inte tillräckligt försynt, inte tillräckligt kaxig, inte tillräckligt blå, inte tillräckligt röd, inte tillräckligt mycket överklass, inte tillräckligt mycket arbetarklass osv i all oändlighet. Man skulle kunna tro att detta kunde vara en toppenkombination i landet Lagom, att jag liksom flyter omkring i mellanmjölken och passar in överallt. Men så är det inte.

I Sverige gillar vi att kategorisera saker och ting, (men vi vill inte medge att vi gör det.) Således flyter du i mellanmjölken endast om du är en lättkategoriserad figur. Tydligt blå, tydligt röd, tydligt försynt, tydligt kaxig. Ja, ni förstår. En sådan som jag blir lite obekväm. Det kan jag skylla på mina föräldrar. De där blå som ville att döttrarna skulle välja politisk väg själva, som därför proppade oss fulla med Kåldolmar och Kalsipper och Sessorna på Haga och fan och hans moster. Som inte tillät sina döttrar att leka med Barbie därför att hon var för verklighetsfrämmande varpå vi istället fick leka med gummitroll ... Föräldrar som tyckte att flickor ska klara sig själva och resolut gav oss varsin vektygslåda innan vi ens hade finmotoriken för en tjockkrita inslipad.

Tanken var god, det var den, men ujujuj vad jag känner mig ambivalent och rotlös. Emellanåt tänker jag att det skulle vara skönt att vara ett våp som bara flöt med. Flöt i mellanmjölken. Jag tror att det är ganska skönt. Och ganska tråkigt.

6 kommentarer:

mamman sa...

Hahaha.... ja kära nån, vi var föräldrar av vår tid o du blev barn av din tid! Men generna finns ju också min vän :)

Joanna Björkqvist sa...

Härligt att mamman kan skratta i kommentaren ovan! Jag tycker att hon ska vara stolt över sin dotter och är säker på att hon är det också.

Och jag undrar förstås, vad kommer sonen att säga om sin mamma när han blir stor...? Fick han någon docka...? Fick han ha nagellack...? Fick han en verktygslåda...? ;)

Hanna Lans sa...

Klart jag vet att mina päron skrattar åt detta! :) Och lika klart har sonen både smink, verktygslåda och hårsprayfärg i spännande färger. Nagellack har han dock aldrig velat pröva, kanske för att jag själv använder det så sällan.

Charlie sa ... sa...

Gillar dig precis för att du är så härlig och underbar.

Skriva kan du också. Så bra!

KRAM

Linnéa sa...

Trilla in här via Debutsky´s. Roligt inlägg. Min syster säger alltid att det är så skönt att vara lite enkel. Då förstår man inte allt och allt behöver inte analyseras.
Jag hatar när allt skall kategoriseras, när folk har förutfattade meningar, förväntningar.
Jag blir kärringen mot strömmen då.
Linnéa

Hanna Lans sa...

Lotta: Gulliga du!

Linnéa: Hej, vad kul att du hittat hit!