Gränsen för jaget

Var slutar jag och börjar du? Var går min gräns för vad jag vill och för vad du vill? Om vi inte är eniga, vems röst väger tyngst?

Även jag som är en tydligt person, både för mig själv och andra, har haft svårt med gränserna vid flera tillfällen. Hur ska då någon som från början är osäker, kunna veta var gränsen går? Gränsen för vad som är ok och för vad som är ett övergrepp. Vad som är frivilligt och vad vi luras in i.

Jag är inte förvånad över att höra att barnprostitution i Sverige växer sig allt större. Lycka idag kan mätas i prylar och i status. Status har du om du har prylar. Snygg kropp. Snygg yta. Vi vuxna vill jobba mer och mer, för vi vill ha samma Webermonster som grannen, samma utlandsresor, samma status. Våra barn är inte annorlunda. Men de är yngre. Framförallt är de barn.

Barn har en mängd fördelar framför vuxna, men också en mängd nackdelar. Deras verklighetsuppfattning är närmiljön. Om den närmiljön andas yta och statushets, då är det detta de relaterar till. Det de vill nå. För deras förebilder, föräldrarna, visar med sitt beteende att det är detta som är värt något. Barn gör inte som vi säger, de gör som vi gör. Om du är för ung för att jobba, men till varje pris vill ha den där väskan som den där kändisen har, vad gör du?

Media matar oss med att sex är en vara som går att sälja. Ytterst sällan matas vi med vilken hög status självkänsla ger. Eller att moral leder till rikedom. Eller att din egen integritet går att byta mot en väska. Men att väskan är viktig, det visar varenda modemagasin jag läser. Varenda TV-show.

Nej, jag är inte förvånad över att prostitution går ner i åldrarna, men jag är oerhört ledsen över att det egna jaget är en bytesvara. För i det långa loppet kommer den varan inte att vara värd något. Inte för andra, men viktigast av allt, inte för dig heller.