Tempus

Jag är en liten velpotta. Ändrar tempus hit och dit och när jag trott att jag ändrat överallt, så visar det sig att det har jag då rakt inte. Hela mitt jag älskar presens så jag försöker att döda det som den darling det tempuset är. Imperfekt, ryter jag åt mig själv men vägrar lyssna. Pluskvamperfekt då? Frågar jag därpå med lite lenare röst. Kroppen lyder inte, fingrarna fortsätter att skriva presens oavsett vad resten av mitt jag försöker med.

Men nu då, kanske att jag lyckas denna gång. Imperfekt för den dåtid den ska beskriva, och presens för nutiden. Som det ska vara. Men ändå nu när jag läser igenom manuset, så har jag skrivit presens där jag varit säker på att jag använt imperfekt.

Sliter lite i mitt hår och önskar mig en redaktör.

Verkligheten och overkligheten

Ser ni utsikten från min gamla swimming-pool? I ett bostadshus på södra Manhattan. Kanske ser ni inte utsikten, men ni förstår att den ligger högst upp i en skyskrapa och att den har glastak. En sak som man aldrig ser på bilder från skrapor over there, är att alla fönster är galet, g a l e t smutsiga. Så även detta glastak. Att putsa på ytan är något folk helst inte vill göra, men något jag inte kan låta bli. Någonsin. Kanske därför jag har lite ångest mest hela tiden och kanske därför jag gillar att hitta på historier som blir till manus.

*Sorteras under fredagsfilosofi.

Leve oss!

Dag Öhrlund skriver så livsbejakande om bokutgivning att jag får en massa energi och känner hopp inför framtiden och gläder mig åt det faktum att jag vågade jag också. Och jag tänker våga igen och igen och igen!

Idag är jag glad över att

... jag snart har ett lika originellt hem som detta:

... jag har polkagrisglass i frysen. Eh ... jag menar i min mage.
... jag har största delen av min hälsa i gott förvar i min kropp.
... jag har vänner som engagerar sig i mig och mitt liv.
... jag äntligen har hittat en bok som slukar mig!


*Bilden hittade jag på Pinterest, men utan hänvisning tyvärr.

Spill it!

Linnéa i Colorado vill att vi läsare svarar på några frågor så att hon lär känna oss bättre. Klart jag svarar!

1.  Vad var det första du tänkte på när du vaknade idag?
2. Vad är din signature food dish? Den som dina barnbarn kommer prata om med sina barnbarn.
3. Vad är den bästa boken du läst? No judgement! Är det 50 Shades of Grey so good for you! 
4. Har du ont någonstans?

1: Det kan inte vara sant, är det verkligen morgon redan ...?
2: Linsgryta. Herregud, de kommer att prata om den med fasa i rösten ...
3: Jellicoe Road av Melina Marchesa. Och kanske Francesca av samma författarinna. Eller, kanske  är det The birth of Venus, av Sarah Dunant. Svårt att välja bland dessa godbitar.
4: Ja. Alltid. Vet inte när jag senast var pain-free. :(

Svara ni också vettja!

Äppel/päronmarmelad

Som en nål i en höstack. Ungefär så var det när jag letade efter receptet på världens godaste marmelad. Men den som söker den ska finna, och voilà, den lilla lappen med det goda innehållet dök upp!

För den som har svårt att läsa min fantastiska handstil, så kommer här receptet lite mer lättläst:

Recept:
1,5 kg äpplen eller päron (eller var wild and crazy och blanda?)
saft av 2 pressade citroner (säkert är det gott att ta med zesten också.)
3 dl vatten
8 dl strösocker
1 vaniljstång
2 tsk röd Melatin (som jag av någon anledning har strukit, varför vet jag inte)

Gör såhär:
Skala och riv äpplen/päron grovt. Eller tärna i små bitar. Allt utom melatin lägges i kastrull, koka tills äpplena/päronen är mjuka. Tag bort från värmen och tag bort vaniljstången. Blanda melatin med lite socker och tillsätt blandningen långsamt och rör om. Stormkoka i 2 minuter, skumma väl. Tag bort från värmen och häll i varma burkar. Smeten är ganska lös, men tjocknar snabbt när den svalnar.

Fåntrattar

Eller, phonetrattar ...? Nä, jag är inte en av er, våga vägra ajfån och smarta saker!