Bara njuter

Ja, vad annat kan man göra dessa dagar än att njuta till hundra procent? Snart kanske jag t.o.m. har glömt av all snö från i vintras. Och våra härliga tolv grader i huset ... Jag hoppas verkligen att hela min lekamen är genomvarm innan hösten kommer. Och att inte en snöflinga faller i vinter. Och att det inte går under nollan en enda dag. Alltså, jag klarar inte av kyla! Oj, nu drog jag upp hemskheter, dåligt av mig. Vi ska bara njuta, njuta njuta av dessa dagar! Dessutom har jag fått ett fantastiskt jobberbjudande! Mer om det senare. :)

Förnuftiga barn

Jag ligger utsjasad (eller, om man föredrar: utschasad) på sängen. Jag har sprungit med saft och kaffe. Diskat och bakat. Barnen tyckte att det kom alldeles för få gäster, men ändå fick de ihop 100 kronor var. Som de inte ska köpa lärdagsgodis för. Nej, de ska spara till en pool ... Så det betyder alltså att det kommer hållas mer caféverksamhet i vår källarvind. Tandläkaren applåderar säkert beslutet att spara till en pool, själv hade jag kanske föredragit tandtrollen.

Äh, jag slänger med en detaljbild också. Slånbärssaft 1960 har någon dam skrivit på etiketten på flaskan i mitten. Nostalgi!

Café

Här har barnen café imorgon mellan kl 13-16. Vinsten går oavkortat till lördagsgodis. :)

Fördelar med USA

Det finns ett område där jag med emfas menar att USA är det bästa landet i världen att leva i. Det handlar om sjuka barn. Om gravida kvinnor som behöver vård. Om akut sjuka som behöver vård. Där Sverige är riktigt pinsamt i jämförelse.

En väninnas sambo drabbades av aukta smärtor i huvudet. Han segnade ner och kunde inte ta sig upp ur soffan. Min väninna tvingade iväg honom till sjukhus där de omedelbart tog blodvärden och alla andra prover man tar som rutin på akuten. De visade inget särskilt. Sedan låg han på en brits i korridoren i fem timmar. Utan att få minsta besked om någonting. Efter dessa fem timmar fick han till slut röntga hjärnan. Som var full med blod. Turligt nog för honom hade blodet blockerats på ett ovanligt sätt, vilket gjorde att han inte fick några hjärnskador och de opererade omedelbart. En ren flax att blodet inte spridit sig. Detta hade inte hänt i USA. Han hade fått komma till röntgen omedelbart. Man vill inte missa en ev. hjärnblödning eller tumör.

Barn prioriteras i USA. Alla resurser sätts in på att hitta roten till det onda. Alla resurser sätts in på att begränsa smärta. Alla resurser sätts in för att barnet ska leva så länge som möjligt. Nej, inte för att förlänga lidanden, utan för att det så länge det finns liv också finns hopp.

När jag var gravid bodde jag i USA. Jag ville inte bo där, men när jag jämförde förlossningsvården och vården under graviditeten med mina väninnor i Sverige, var jag ändå tacksam över att jag hade tillgång till vården i USA.

Ofta behövs inte åtgärderna de sätter in i USA, dessa åtgärder utesluter man från början i Sverige. Rent objektivt kan man väl säga att läkarna i Sverige går mer rakt på. Hade det rört sig om något annat område än sjukdom, så hade jag tyckt att det hade varit helt ok. Om det hade rört aktier, bilar eller kläder. Något dött. Men när det rör sig om människor, och när det rör sig om b a r n så är det inte ok. Alla resurser måste sättas in. Och man får inte ge upp. Aldrig någonsin ge upp.

Insomnia

Nu har jag legat i sängen i nästan fyra timmar utan att kunna somna. Jag har inte ens gäspat. De första två timmarna måste jag skylla på att jag läste klart en bok. Men de andra två då? Varför blir det såhär? Utsikterna inför morgondagen ser alltmer dystra ut. Vem orkar vara en trevlig person utan sömn? För även om jag inte kan sova, så behöver ju kroppen sömnen.

Boken, Vickys vintagebutik, slet jag åt mig på Ica i förrgår när jag var där för att hämta ut min nya sändning böcker. (Nej, jag var inte tillräckligt frisk för att göra det, men Posten har ju en dead-line, så det var inget annat att göra.) Utsidan ser trevlig ut, men titeln tilltalar mig egentligen inte alls. Men så tittade jag efter vad originaltiteln var, det gör jag alltid, ofta säger det något mer om boken, och se, där hette den A Vintage Affair. Mycket mer passande eftersom nutid kopplas ihop med tragiska händelser under andra världskriget. Vänskap nu och då, kan man kort och gott säga att boken handlar om. Samt en hel massa om kläder. Tycker man inte om kläder så ska man definititvt inte läsa denna bok. Men gör man det, då är den riktigt trevlig. Jag misstänkte att den skulle vara larvig, men det var den inte. Förutsägbar, ja. Men inte larvig. Och jag skulle inte heller sätta epitetet chic-lit om den. Trots kläderna, för dessa beskrivs utifrån det historiska perspektivet, inte för att förstärka hur snygg/sexig/sensuell huvudpersonen ser ut. En relationsroman med historisk anknytning.

Segt

Jag misströstar lite idag. Sitter här med mitt manuskript för andra romanen och inser att jag inte är så nära slutet som jag tidigare har trott. Det är en massa, en herrans massa, text som måste skrivas om. Råddas om. Strykas. Läggas till. I dagsläget omfattar manuskriptet drygt 70.000 ord. Men som det känns nu måste det omfatta det dubbla, så många svåra historier som manuskriptet går in på. Eller ska jag dela upp det i tre romaner? Helt plötsligt ser jag arbete för flera år framöver. Men jag vill ju bli klar. Nu.

Ganska korkad

Om man är förkyld och ganska korkad, då går man ut i högsommarvärmen och rensar ogräs.