Tredje dagen

Jag kan inte min bibel eller någon annan uppfattning heller om hur världen skapades. Men i min värld, betyder tredje dagen att det är den tredje dagen jag genomlider utan kaffe och socker. Huvudet börjar kännas tungt. Jag ska också försöka ha livet av en man idag. Något som borde liva upp mig, men oj, vad huvudet vääääger.

Berättelse som berör

Jag har läst en hel bok på mindre än en halv dag. 280 sidor. Ett avbrott tog jag, för att titta på Desperata Hemmafruarna. Jag pratar om "En shot till tack", Maria Engelwinges debutroman. En enda sak ångrar jag. Och det är att jag läste den så snabbt. Jag hade velat dra ut på den, men kunde inte. Det är såklart Marias fel helt och hållet. Skriver man en bok som flyter på så bra, då kan inte läsaren läsa annat än i det tempo som författaren har lagt upp. Något att ha i åtanke när ni läser boken. Får jag rekommendera något så är det att ni väntar med den till i sommar. En riktigt bra sommarbok är det. Läses med fördel på någon strand på Gotland. :)

Någonstans hade jag läst att det skulle vara hemskans mycket sex i boken. Halvvägs igenom kom jag på det. "Nääe, så himla mycket sex är det väl inte" tänkte jag. Och började titta efter. En hel del sex hade jag läst om visade det sig. Nu kanske man tror att jag inte kan ha läst så noggrant om jag inte kom ihåg en sådan väsentlig del av handlingen, men då tror man fel. Sex och relationer kan ofta bli banala om de beskrivs för detaljerat tycker jag. Men här har Maria lyckats hålla allt så naturligt och trovärdigt att dessa scener liksom flyter ihop med berättelsen. De verkar inte vara skrivna av sensationslystnad, utan som en viktig del av berättelsen. Det är detta som gjorde att jag inte hade tyckt att det var så mycket sex i den.

Jag vet inte om boken är skriven med en uttalad baktanke att den ska roa, eller oroa. För mig var den ett nutidsdokument. Såhär är det att vara tjej/kvinna i Sverige. Alla de där tankarna har vi alla tänkt. Och det känns så skönt att få läsa dem genom  någon annans penna och ändå känna att det här är ju mig det handlar om. I vissa delar.

Nu efterlyser jag en likadan bok av en man om en man. Jag vill en gång för alla få veta hur 17 de tänker!

Maria: Mer. MER, säger jag!

Ett års fängelse

En pappa som fört bort sina fyra barn från mamman och ut ur Sverige till ett annat land, har nu blivit dömd till ett års fängelse och 100.000 kronor i böter. Barnen var borta från sin mamma i nio månader. Det här berör mig naturligtvis djupt. Det här med att slita bort barn från en annan förälder, det kan inte kännas bra för något barn. Om det inte handlar om övergrepp såklart.

Men, har jag inte själv fört bort mitt barn från hans pappa? Nej, det har jag inte. Vi skötte det hela juridiskt och har på så sätt båda kunnat vara delaktiga i vår sons liv. Vår tvist är något utöver det vanliga, det ska inte förnekas, men vår son har hållits utanför och har på så sätt sluppit de trauman det måste medföra för ett barn att bli bortryckt från sin invanda miljö. Om man på detta lägger att barnen ofta dumpas hos någon släkting och alls inte bor med den andra föräldern under denna tid, ja då blir händelsen än mer traumatisk.

Jag tar upp vissa av dessa funderingar i min roman. Jag tar också upp alternativet till att kidnappa sina barn. Det juridiska alternativet. Än en gång måste jag hålla tummar och tår för att romanen når föräldrar som står i begrepp att begå en olaglig handling. Så att färre barn behöver genomlida svåra uppbrott. Ungefär hundra barn om året blir bortförda från Sverige. Olika många olika år, men som ett medeltal. Det är hundra barn för många.

Sidantal

Jag vet att en roman inte ska handla om hur lång den är, den ska ju handla om hur bra den är. Men jag kan inte låta bli. Jag har mitt mål med 10.000 tecken per dag. Idag kommer jag inte komma upp i det kan jag lova. Men vad segt det är när sidantalet ändå inte går upp, trots mina tecken som ökar i antal, sakta med säkert. Då är det svårt att inte snegla på dokumentet och sucka. Man vill ha fler sidor när man skriver fler tecken, så är det bara. Kvantitet är en form av kvalitet, var det någon som sa. Nu har jag dock kollat radantal och ordantal i olika böcker, och inser till min glädje att jag sitter och skriver med väldigt många rader per sida i mitt dokument. Om jag gör om dokumentet till det radantal och ord per rad, som är normalt i utgivna romaner, ja, då hamnar jag helt plötsligt på 50 sidor extra. Hahahaha!!! Underbart, det gav mig en kick att fortsätta. Trots att det är innehållet som är det viktiga, så nog är det tusan så härligt för författaren att se att det växer!

Uppdatering: Emellanåt förvånar jag mig själv med att uppnå mål jag från början dömt ut. Som idag. Jag klarade mina tiotusen tecken, trots den sega starten!

Jag är en qool qvinna

Jag är medelm i nätverket QoolaQvinnor. Det känns som ett sunt nätverk och med stor potential, både för de enskilda och för själva gruppen. Jag tror jag måste bli bättre på att nätverka. Efter mina år i USA blev jag lite allergisk mot både företeelsen och ordet. Networking. Men nu söker jag mig utåt igen. Eller kanske inåt? In i olika nät?

Jag kan inte sluta

Och tänker inte göra det heller. Förrän den är slut.

Jag gästbloggar

Hos Maria E idag. Det är störtkul det här med bloggar tycker jag, vilka möjligheter det finns! Jag bloggar om ett ämne som jag egentligen skulle kunna skriva många många fler tecken om, men ett blogginlägg måste ändå hållas inom vissa ramar för att läsaren ska orka hålla intresset uppe. Skuld och skam. Hujedamig, vilka hemska känslor!