Ja, här satt jag och skrev idag. Vad hände med arbetsrummet på vinden?
torsdag 3 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
Det finns hopp
Nu har jag ju redan gett ut en bok, men jag tycker om att höra sådana här historier. Nästa bok kanske man ger ut på ett annat sätt. Genom en agent, direkt hos ett etablerat förlag, själv. Vem vet? Oavsett, så vill jag höra fler sådana här historier. Det finns alldeles för många som skrivit väldigt bra böcker men som aldrig får dessa utgivna och tappar sugen. Ge inte upp!
Mats Strandberg: Lite pepp för alla som nånsin fått ett manus refuserat
Mats Strandberg: Lite pepp för alla som nånsin fått ett manus refuserat
Jag=Shakespeare?
Jag gjorde ett test på G-P:s hemsida. "Vilken historisk person är du mest lik"? Testet var egentligen för tonåringar, men vadå, jag är ju så ungdomlig. Såhär löd svaret:
Du är som William Shakespeare, en av världshistoriens största författare. Du är en dramatiker men glöm inte att visa dina äkta känslor också.
Ååhh, om det vore så väl. Vi får väl se vad framtiden bär med sig.
Ååhh, om det vore så väl. Vi får väl se vad framtiden bär med sig.
Kommentarer
Jaha, det har tydligen varit omöjligt att kommentera hos mig om man inte har ett eget webbkonto. Nu tror jag att jag har löst detta. Man vill ju inte diskriminera någon liksom... Dessutom hoppas jag att jag tagit bort ordverifieringen och att kommentarerna numera kommer i ett pop-up fönster. Vi får väl se.
Modevecka
Mercedes-Benz Fashion Week Stockholm. Det låter det. Nästan så att vi tror att vi har ett Bryant Park här också. Men det har vi ju inte. Nu har jag kollat runt på bilder från de visningar som varit, och på de personer som suttit i publiken. Det som slår mig allra först, är att publiken har oerhört trista kläder på sig. Stor skillnad från publiken i NYC om vi säger så. Det andra som slår mig är skorna. Oj, vad slitna skor folk har på sig i Sverige. Ja, det är vinter här och ja, det kan vara slaskigt ute. Men: Ingen fashionista av rang i NYC skulle fotas med sådana skor. De skulle rather be caught dead. Kanske en petitess, men för mig drar det ner intrycket. Jag älskar mode. Det kan man inte tro när man ser mig i dagsläget, men det gör jag. (Svårt att motivera något annat än fleece i ett dragigt hus från 1905...) Nåväl. Jag har snott lite bilder från rodeo.net. Beckmans har alltid en examensvisning. Jag är besviken. Kanske måste man ha sett den på plats för att uppskatta den, vad vet jag? Men vad är det här för taffligt?
Noir et Blanc, ett märke som respekteras. Men, vad är detta?
Tackolov att det fanns åtminstone en designer som vågade använda färg och som fick ihop något snyggt. Detta känns svenskt och internationellt på samma gång. Vi är ju bekväma av oss i Sverige. Man ska kunna sitta i kläderna och röra sig när man promenerar på lunchen. Men bekvämt behöver inte betyda stora t-shirts och jeans. Det bevisar Rodebjer.
Det bevisar även Carin Wester. Även om det inte är så innovativt förstås. Tryggt och enkelt. Svenskt och praktiskt.
tisdag 1 februari 2011
Whistleblower
Jag känner igen mig. Om än i mindre skala. Detta hade lätt kunnat vara jag. Jag håller tummarna för Karin och är glad över att det finns fler som mig. På något sätt borde vi förena oss. Alla whistleblowers, förenen eder!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



