När jag är ensam i huset kan jag få en enorm kreativitet som flödar från morgon till kväll. Om jag förberett huset så som jag vill ha det, så kanaliserar jag energin till att skriva, men är huset inte som jag vill, ja, då fixar jag det så som jag vill. Håller inte plånboken så rättar jag mig efter den, men skapar på ett eller annat vis, det gör jag ändå. Igår en sväng till två loppisar och till IKEA. Jag har letat efter den perfekta garderoben i flera månader nu, men fick ge mig och ta vad Ingvar tillhandahöll. Inget skoj, men med lite gammal spets jag hade på vinden, och lite pärlfix, så blev det något i min smak ändå. Trots det vita. Vitt? Inte min kopp thé egentligen. Se lampskärmarna så förstår ni hur jag trivs bäst. :)
Här ligger Aneboda och är tråkig. Och tung.
Nästan färdig. Fortfarande tråkig. Och tung trots sin litenhet.
Aah, now we're talking! Färgchock!
Dörrar och handtag helt i min smak.
Stolsdynor i cerise och en skojig bordsduk och jag är redo för middagsgäster!
Aneboda från ikeas hemsida. Så som Ingvar tänkt henne.
5 kommentarer:
Lamporna är jättefina. Hur kan nånting vara tantigt och häftigt samtidigt? Kanske för att tanter är häfigta.
Precis det är för att tanter ÄR häftiga! :)
När man ser hur skåpet ser ut efter att du stajlat det så kan man ju säga att det är bra att många Ikeamöbler är sådana att de låter sig fixas till - för jättefint blev ditt skåp!
Och de håller en ok prisklass!
Så snyggt det blev! Vi har fyra i hallen, björkfärgade! När jag köpte dem fanns inte vitt. De har hållit super bra, i minst 7 år tror jag. Rekord för Ikea.
Skicka en kommentar