onsdag 11 september 2013

Dagens gullplutt

Är egentligen sonen. Vilken fantastisk gåva det är att få ha barn i sitt liv! Det behöver nödvändigtvis inte vara ens eget/egna barn, men har man möjlighet att samtala med barn kan de mest häpnadsväckande frågeställningar komma i dagern. Som man får klura för att tänka och känna och hitta sitt eget rätta svar på. Man lär känna sig själv på ett helt nytt sätt. Och åh, fantasin har inga gränser!

Eftersom jag inte lägger ut porträtt av sonen här på bloggen, får vovven symbolisera gullepluttandet. Han är gullig han också ju.


5 kommentarer:

Sofie sa...

Så.Himla.Gullig!

Åsa Hellberg sa...

Är det din hund? Vad är det för ras. Åh!

Anna Granström sa...

Kan bara hålla med. Och eget barn är något helt annat än andras, faktiskt. Det blir tydligt när man själv får barn. Din son verkar väldigt underbar!

Hanna Lans sa...

Sofie: Han är gööörgöllig!

Åsa: Ja, han är min. Det är en Keeshond, men jag har rakat av en hel del päls, så han ser lite knasig ut. Egentligen är de bara ett enda stort pälstroll där man knappt ser något annat än ögon och nos.

Anna: Kärleken är ju störst till sitt egna, men fascinationen över hur de funderar och pratar tycker jag man kan känna för andra barn också.

Åsa Hellberg sa...

Jag har aldrig hört talas om rasen, googlade, den är jättefin!