Blir jag arg och förtvivlad när jag läser sådant här, eller blir jag arg och förtvivlad? Det är den stora frågan för dagen:
– Är det ett beteende som tillfogar sig själv och andra skada så handlar det om disciplin. Man kan gömma dig bakom vilka diagnoser som helst, men någonstans handlar väldigt mycket om disciplin, säger han till Aftonbladet.
Ja, för så är det ju, att det bara är att bestämma sig för något så kan man sluta, börja eller fortsätta. Allt är upp till individen.
Idag finns det knappt några sjukdomar, allt handlar om inställning. Människa, heal thyself liksom. Kommer ni ihåg för något år sedan då boken "Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" kom ut? Hur vi smålog åt det hela och tyckte att i Sverige hade vi inga sådana problem. För vi var minsann realistiska. Jag var en av dem som log överseende. Men nu är vi där. Allt beror på inställning. En positiv sådan. Mår du dåligt så är det stress, och den måste du lära dig att hantera. Det är bara dududu, som kan hjälpa dig själv.
En kollega har en närstående som gick till sjukhuset med blixtrande huvudvärk för en vecka sedan. En 18-årig stor och vältränad kille. Läkarna frågade honom om livssituationen och fick höra att han var elitidrottare och just skulle skriva på kontrakt för någon klubb. Hemskickad med rådet att slappna aaaaav. Idag är den killen död. Det handlade nämligen inte om stress och oro inför ett kontrakt, det handlade om hjärninflammation.
Men just det, vi har inga sjukdomar i Sverige längre, inga mediciner behövs och mäns sexualitet är normal och den kan man lära sig att bemästra. Eller så är det inte så, kan vi prata lite om det? Att det kanske faktiskt inte är friskt. Det finns faktiskt sjukdomar som man behöver medicin för att bota. Där inget positivt tänkande i världen kan få en frisk.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
10 kommentarer:
Och allt kan ju inte fixas inte ens med det bästaste av viljor. Tragiskt men sant.
Linnéa
Jag håller helt med. Allt kan inte fixas med att tänka posititv, eller med mediciner för den delen heller som man gör här i USA. Högt blodtryck? Medicin!! Kost och motion, nä det är för jobbigt...
samtidigt blir jag mörkrädd när jag i svenska tidningar hela tiden läser om feldiagnoser eller folk som inte blir tagna på allvar. DET är lika skrämmande. Oftast känner jag att folk inte går till sjukhuset i onödan. Det är först när man har riktiga problem som man uppsöker läkare...
Det är sjukt att man inte får vara sjuk på riktigt!
Jag ser att jag borde redigera inlägget så att det blir mer tydligt att jag menar att det positiva tänkandet och individens ansvar har gått för långt. Men nu orkar jag inte ... Tack för era tankar i alla fall!
Så fruktansvärt hemskt med killen, det är ju det man är livrädd för, att inte läkarna ska ta en på allvar.
Håller med dig om det positiva tänkandet, det löser inte allt, långt ifrån.
Fruktansvärt!
Positivt tänkande är ju bra på sitt sätt, att man lockar mer positivt med det än med negativa tankar och så, men att lägga allt ansvar på individen och säga att alla krämpor handlar om stress, det är inte ok.
Kloka människa!
Får man länka till inlägget på FB?
KLART man får. Det behöver du inte fråga om. :)
Ja vad ska man säga om den artikeln egentligen, önsketänkade från Johan Christianssons sida kanske? Det är ju det som är problemet, att det är precis det som saknas i hjärnan hos sjuka människor, instinkten att sluta, stoppsignalerna finns inte där. Det blir lite Catch 22 över argumentet att det saknas disciplin.
För övrigt vill jag säga, med anledning av ditt inlägg om din kollegas närstående son, att det finns mycket att hata och avsky med USA, men blir jag allvarligt sjuk så vill jag faktiskt vara just här. Och inom mentalsjukvården handlar de snabbt, utan att tänka på stigma och "självdisciplin".
Ja, så känner jag vad gäller sonen. Att blir han sjuk och behöver kvalificerad vård, då är jag glad att han även är amerikan och kan få vård där. I Sverige vill man inte vara sjuk.
Skicka en kommentar