Yttepytte sak som man inte tänker på förrän man är singel: Alla kort som blir tagna på en själv har man tagit själv. Man har korta armar och avståndet blir som det blir. Jag börjar bli trött på närbilder av mig själv. Tänkbar lösning: Sluta ta kort på mig själv.*
Yttepytte sak 2: Den som bor i Göteborg måste vänja sig vid att vädret växlar snabbt. Strålande sol kl 17 betyder hällregn kort därefter. Den som har hjärnan på annat håll och springer iväg på restaurang kommer hem till dränkt litteratur och mobiltelefon som låg härligt bortglömda i solstolen.
*Mohahaha, lär inte hända anytime soon ...
9 kommentarer:
Najjj! Både bok och telefon - tragedi!
men om man är så snygg som du på sina egenhändigt tagna bilder är det väl inget problem?? :) men jag vet vad du menar, har själv samma problem, vilket innebär att jag också bara har ansiktsbilder. :)
Då kommer ett förslag från en av gästerna på restaurangbesöket. Lägg telefonen i delar helst nerpackad i vanligt ris över natten o vips så har du sannolikt en fungerande telefon!
Kati: Gulliga du, tack! Fast det börjar kännas som ett problem, det här med alla närbilder. Vill man ha med hela kroppen får man antingen ta kort i sepgel eller ta kort uppifrån.
mamman: Trots att det var alldeles dyblöt både inuti och utanpå, så fungerade den, helt otroligt. Heja 300-kronorstelefonerna!
Helt normalt svenskt sommarväder, alltså!
Jag har nästan inga bilder på mig och min son, av den där ensamstående anledningen. Det är lite trist.
En annan tänkbar lösning är att du träffar någon som är snäll och tar kort på dig? :)
Marina: Ja, till stora delar är det säkert samma sak över hela Sverige.
Åsa: Just det, de därfotona man ser hos andra där de gör saker med sina bar, de existerar inte hemma hos mig längre. Antingen är det bilder på sonen ensam, eller bilder på oss två i konstig vinkel när jag försöker fota oss tillsammans. :(
Sofie: Hmm ... Vi får väl se, jag verkar ha blivit lite rädd av mig.
Men du är ju så vacker!! Jag skulle fota mig själv dagligen om jag var så snygg :)
Men Anna, nu rodnar jag ju nästan. :)
Skicka en kommentar