En 2,5-åring lägger kaniner i knät på mig medan en annan lånar min kamera. Eller är det helt enkelt så att en gång förskollärare alltid förskollärare?
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
måndag 24 juni 2013
En midsommar i Hannas tecken
Barnkär? Eller, jag vet inte vad jag ska kalla det, men om det finns en 2,5-åring i min närhet så nog tusan är det h-n och jag som bondar medan andra gör annat. Följande foto är karaktärisktiskt för hela mig.
En 2,5-åring lägger kaniner i knät på mig medan en annan lånar min kamera. Eller är det helt enkelt så att en gång förskollärare alltid förskollärare?
En 2,5-åring lägger kaniner i knät på mig medan en annan lånar min kamera. Eller är det helt enkelt så att en gång förskollärare alltid förskollärare?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag är likadan. Gillar ungar. De är ju roligast.
Jaaaa, så är det!
Det är lustigt med barn ... de brukar inte gilla folk som gör sig till.
Jag tror att barn dras till dem som de känner är genuint snälla. Alltså inte konstigt att de dras till dig:)
Det är samma här. Är dock inte särskilt intresserad Saab bebisar... Aldrig varit. Barn i 2-5 års åldern brukar flockas runt mig. Extra mkt nu när jag har barnvagn. Varje dag kommer barn fram och pratar. Så himla roliga saker de säger i den åldern alltså, haha!
Jag älskar verkligen åldersgruppen 2-3-åringar! De är så förnuftiga och säger så tänkvärda saker och är så självklara i sin identitet. Himla avslappnade folk att hänga med!
Maria: Puss!
Skicka en kommentar