Jag har skrivit om det förr, hur jag ofta kastar mig ut i det okända och först efteråt upptäcker att det är ganska otäckt. Då menar jag inte att hoppa fallskärm eller kasta sig ner för ett stup med endast one-piece och se om jag glider som en fladdermus utför en hög höjd. Jag menar sådant där annat, när man utmanar sig i vardagen. Som att skriva böcker och inte stoppa dem i byrålådan. Att faktiskt utsätta sig för någon annans kritik av det man skapat.
Mitt senaste manus är ivägskickat till några förlag och en agent. Jag tänker att det i mellantiden kan vara bra att putsa på det ytterligare, så jag har bett en duktigt recensent att läsa och kritisera konstruktivt. Och nu när jag vet att manuset kommit fram till henne? Blir jag liksom lite rädd och tänker att jag ju inte tänkt efter innan. Så tänker jag ett varv till att jag ju redan skickat iväg det till förlag och inte borde vara rädd. Men så tänker jag ett tredje varv och sådär håller jag på tills jag helt utmattad inser att gjort är gjort och att den allra viktigaste personen jag vet, redan gillar det. Jag!
Och då kan jag andas och slappna av igen.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
10 kommentarer:
Det klart att sånt där är läskigt! Usch! Ge sig ut och liksom ge sitt älskade manus till någon annan som ska kritiskt granska allt! Det är läskigt!
Det viktigaste DU gillar den <3
Håller med, det är alltid lite läskigt att utsätta sig för kritik, jag tycker nästan det är värre när det gäller testläsare och andra skrivare än förlag, lustigt nog. Vänjer man sig någonsin?
Ja gud vad jag känner igen mig. Just det att anlita lektör och skicka till förlag var inte så otäckt för mig, däremot när boken blev utgiven. Det var förenat med så mycket ångest att jag betvivlar att jag kommer utsätta mig för det en gång till. Jag tycker att du är bäst, på att skriva och allt annat du gör, men det vet du redan:).
Pusselismask!
Det blir säkert bra i vanlig ordning.
Snart kommer Kajsa och du skall äntligen få den lilla prylen vi talat om.
Trevlig sommar!
Och så har jag fått det också! Har redan börjat läsa. Blir lite här och där innan Martin kommer hem. Det börjar bli riktigt spännande nu...
Trillingnöten: Som att få höra någon kritisera ens bebis. "Öronen sticker ut för mycket". Hjääälp!
mamman: Och det gör jag verkligen!
Kati: Förmodligen kan man inte vänja sig vid detta.
Maria: Tack för uppmuntran! Pusselismask!
Birgitta: Jippi!
Anna: Läskigt!
Anna: Läskigt att du läser menar jag. Fast manuset kan ju också vara läskigt. På många olika sätt. ;)
Visst är det läskigt, men HURRA!! Snart, snart får jag läsa någonting mer av dig!
Jag hoppas att det blir något mer att läsa av mig, en massa mer!
Skicka en kommentar