onsdag 11 december 2013

Dramaturgi

Igår och idag agerar jag IT-tekniker. Typ. Installerar program på 40-talet datorer tar sin lilla tid. Däremellan släcker jag bränder och råddar scheman. Och stöttar studerande och försöker skapa reda ur kaos. För att inte alldeles trilla av pinn, måste jag jorda mig själv i mig, mina jag och mig själv. Därav detta inlägg om dramaturgi.

Två fina och pedagogiska bilder på den dramaturgiska valen:


Samt en länk till en utförligare beskrivning av valen.

4 kommentarer:

Sofie sa...

Det är nog många som nästan trillar av pinnen i slutet av terminerna...

Kati sa...

Personligen tycker jag de där valarna är lite missvisande. Enligt val nummer två skulle ju då spänningen vara som allra högst i början, och det vet vi ju att det inte är fallet i de flesta böcker.
Den första valen säger tvärtom, att spänningen är som lägst i början, och det känns mer korrekt, men sedan är det förutom ett kort dipp (på ett konstigt ställe) en konstant stegring till slutet.
Jag föredrar liknelsen med dramakurvan som ett "w". Där är det förvisso också ganska högt i början, men det är liksom mer logiskt med toppar och dalar.

Kati sa...

PS ser nu i efterhand att de syftar på FILM, det kan ju förklara varför det inte stämmer överens med litteratur. :))

Hanna sa...

Fast det är ju vid luftutblåset som mesta nerven ska vara, och då blir det inte som mest spännande i början. Förlagen efterfrågar ju mer och mer att man sugs in i början också, så visst går det mer och mer åt det filmiska hållet. Det tycker jag mig förresten märka när jag läser böcker som är skrivna innan 2000-talet, att de böckerna är just mindre filmiska och de gestaltar dessutom långt mycket mindre än idag.