lördag 10 december 2011

Mothball Fleet

Sitter och tittar på filmen Pearl Harbor och funderar över livet. Som tonåring var jag besatt av andra världskriget. Jag läste allt jag kom åt och kanske ska jag vara glad över att internet inte fanns tillgängligt för allmänheten. Annars hade jag säkerligen suttit klistrad och googlat dygnet runt. Särskilt besatt var jag av flygplandet Spitfire. Såpass besatt att jag minsann skulle bli pilot. Sagt och gjort, jag började ta flyglektioner. Flög själv och var kaxig. Mitt 40-åriga jag sitter år 2011 och skakar på huvudet åt mig själv.


Vacker flygande maskin

Nåväl, where was I ...?

Jag kommer att tänka på första gången jag var i Kalifornien. Jag och sonens pappa skulle iväg till Tahoe och åka skidor. Vi åkte bil från San Fransisco och körde förbi en bukt där jag såg något. Nästan som en hägring. Kunde det verkligen vara? Vi körde närmare och jag frågade, säkert med något darrande stämma, om det verkligen var krigsfartyg från andra världskriget som låg ihopbuntade ute i bukten? Vi stannade och jag tog en massa bilder. Pelikaner flög förbi. Livet var magiskt. Där låg något som heter The Mothball Fleet, med historiska fartyg som upplevt hemskheter som inte går att ta in. Men där låg de, fartygen från min tonårsbesatthet. Det kändes som att vi hörde ihop.

När jag ser filmer från andra världskriget så händer något med mig. Nästan så att jag tror på re-inkarnation. Spöken tror jag ju uppenbarligen på, varför har jag då så svårt att tro på re-inkarnation? Two birds of a feather kan man ju tycka?



Det suger extra mycket i mig när jag ser the mothball fleet från luften. Något är det, men vad?

4 kommentarer:

mamman sa...

Det får nog ta tid, eftertanke!

Sofie sa...

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är konstigt vad kraftigt man kan känna för något utan att ha minsta koppling till det. En kompis till mig är säker på att reinkarnation finns och när jag pratar med henne tror jag också det. Fast jag har inte upplevt något själv.

Duktiga Tjejen sa...

Vad intressant! Min mormor har vänner i livet som satt i koncentrationsläger, så jag har alltid haft en speciell relation/känsla, förutom resten alltså. Besökte ett läger 1995 och det var hemskt. Fy.

Och flyglektioner, är imponerad! Främst eftersom det är så satans dyrt! En lektion kostar 2000 nu och teorin 30 000. (Monki tar flygcert). Har du flugit något som vuxen?

Hanna Lans sa...

Jag tog lektioner när jag var 16 och 17. Alla pengar jag hade gick åt till det. Men sedan slutade jag, det tog så himla mycket tid och det var så osäkert om man faktiskt kom upp i luften. Vindar och moln skulle tas med i beräkningen och Göteborg är väl inte den mest pålitliga staden vad gäller just sådant. Synd att jag inte kom längre, numera är jag ju jätterädd för att flyga ...