Nu har jag läst klart Joanna Björkqvists debutroman Nära dig. Jag är inte på något sätt en recensent, och det vet Joanna. Däremot är jag en alldeles vanlig kvinnlig läsare och det är hon också medveten om. Jag tillhör målgruppen och det är tydligt att hon vet vem målgruppen är. Det här är en bok med hög igenkänningsfaktor för oss som har barn. Framförallt för oss som har gått igenom en graviditet. Varför är det viktigt, kanske någon undrar? Jo, det är viktigt då boken tar upp alla de irrationella rädslor som kommer med en graviditet. Och som kommer vid en förlossning, efter en förlossning osv. Det där dumma glaset vin som man hävde i sig i början när man inte visste att man var gravid. Det var i d i o t d u m t och man h ä v d e i sig det. Det gjorde man. Förmodligen förstörde det glaset vin det lilla embryot så till den milda grad att ungen får bestående leverskador. Uschlig mamma som inte visste bättre den där dagen i graviditetsvecka ett ...
Boken igenom får man följa Sagas funderingar och rädslor. I backspegeln förstår de allra flesta mammor att de varit just irrationella och fnissar kanske åt sig själva. Men just där och då. Då är det hemskt. Egentligen skulle jag vilja trycka boken i händerna på alla nyblivna pappor. Inte för att förklaring ges på varför Saga beter sig och tänker som hon gör, utan för att bara berätta för dem att det är så här. Ingen idé att försöka förstå. Att en nybliven mamma är inne i en bubbla som verkar rationell för henne, och att det enda han behöver göra är att finnas där och nicka och skaka på huvudet vid valda tillfällen. Efter ett år ungefär kommer kvinnan komma ut ur sin bubbla. Så är det.
En liten twist en bit in i boken finns också. Och Saga får också sluta fred med sig själv och sin sorg över att hennes mamma inte längre finns i livet.
Mycket av Joanna själv kan skönjas i boken och det tycker jag känns mysigt. Så får jag lära känna henne ännu lite mer, denna ljuvliga kvinna som kommit in i mitt liv och förgyller min tillvaro!
Sista dagboksanteckningen tycker jag är särskilt vacker. Den är så nära. :)
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
3 kommentarer:
Jag har 40 sidor kvar att läsa! Lustigt att jag känner igen rädslorna utan att ha varit gravid. Jag tycker att de är ytterst befogade. Och samma dag vi bestämde oss för att börja skaffa barn slutade jag helt med alkohol, koffein och sånt för att jag är extremt rädd av mig. EXTREMT. Jag dricker inte en droppe även fast jag inte är gravid.
Tror att det är en bra bok för nyblivna föräldrar helt klart.
Tack så mycket, underbara Hanna, för dina fina ord!
Väldigt fint att du tycker att Saga sluter fred med sig själv och sin sorg, för så vill jag att man ska känna. Det är det som gör att jag tycker att det är en feelgoodbok. Hon utvecklas och blir starkare under året vi får tillbringa med henne...
Jag har egentligen bara en invändning mot det du skriver i inlägget. Du är inte alls en alldeles vanlig kvinnlig läsare. In a good way; du är mer än så!
DT: Så är det säkert. Man börjar ju med dessa tankar så fort man börjat tänka att en bebis kanske is in the making. ;)
Joanna: Rararara du! Ska försöka suga i mig att jag är mer än så. :)
Skicka en kommentar