onsdag 1 januari 2014

Första dagen

En kan börja om sitt liv vilken dag som helst, det behöver inte vara mellan den 31 december och 1 januari, men det går ändå inte att bortse från att det är något magiskt med ett årsskifte. Eller så är jag bara drillad i terminstänket, den obotlige studenten som jag är med fler högskolepoäng än vad man får studielån för, arbetar på skola och som ständigt suktar efter mer studier. Hösttermin övergår i vårtermin och det finns något hoppfullt över det som också gör mig extra levnadsglad. I pur glädje över allt detta fick jag så mycket energi att dagen svischat förbi med mängder av händelser och innehåll. Ett urval:

 Blötläggas i åtta timmar och sedan koka i 45 minuter. Hemmakokade kikärtor smakar bäst.

 Belugalinser. Koka 20 minuter med lagerblad och vitlök. Jag hade visst en full påse med svarta linser som jag också kokade. Hujedamig vad jag har kokat en massa idag!

 Vitt hår, tyckte jag kunde passa bra såhär första dagen på nya året. Tyckte inte mitt hår. Det blev fesvitt, inte alls kritvitt som jag tänkt. Ja, jag har tröjan ut och in. Gillar inte sömmar på min känsliga hud.

 Aah, jag knåpar och tänker och utvärderar och njuter! Här ska inte hastas fram ett resultat bara för att, det ska göras ordentligt.

 Hej då, julen! Hej vårgardinerna!

 Eller hur blev det inte kritvitt? Ser ju ut som om jag eftersträvat naturlig ljushet. Suck.

Samosafyllning. Kan vara något av det godaste en kan laga med potatis!

5 kommentarer:

Åsa Hellberg sa...

Jag gillar också årsskiften. De är hoppfulla.

Kati sa...

Håller med! Det där med årsskiftet ger en extra kick åt hela nystartstänket!

Hanna Lans sa...

Men nu, såhär andra dagen, har luften lite gått ur mig ... Hur behåller man kreativiteten året igenom tro? Eller, det är ju ok att det går i vågor, allt går i vågor, men nu när jag kommit på vad och hur jag vill? Då vill jag hur:et och vad:et NU!

mamman sa...

Är man kreativ hela tiden så blir det ju inte roligt! Allt måste gå i vågor, då vet man ju var man är, i topp eller i en dal ju :)

Hanna Lans sa...

En måste ha tid för återhämtning också!