Fristående skolor

Jag har alldeles för mycket att säga i frågan om fristående grundskolor och hur de ska kunna bli så bra som det var meningen och kunna konkurrera med andra, för att kunna skriva ner det i ett kort blogginlägg. Ett litet försök dock:

Jag tror på konkurrens som ett medel att nå högre resultat. Men jag tror inte att detta fungerar när pengarna kommer från skatter. Alla företag vill gå med vinst. När man inte får ta ut en avgift för skolan, och pengarna endast kommer från skatter, då drar man ner på personalens löner och annat som går att dra ner på, och då sjunker resultaten. Ingen lärare orkar arbeta med stora klasser, dålig lön och med knappa resurser.

Hannas lila parti säger: Satsa på personalen och du får bra skolor och du får nöjda barn och på så sätt får du nöjda föräldrar och på så sätt vill fler betala mer för det du tillhandahåller. Enkel matematik. Så fungerar god konkurrens. För att kunna satsa på personalen behöver skolan få kosta pengar. De kommunala skolorna kommer då också att arbeta konstruktivt för att nå bättre resultat, ha högre kvalitet och färre kränkningar.

Innan någon blir sur och tycker att skolan ska vara lika för alla och bort med alla friskolor, så vill jag bara säga att jag är en av dem som inte kommer ha råd att betala för en privat skola för mitt barn. Men som det ser ut idag är det inte likvärdigt ändå. RUT, någon? Läxhjälp börjar bli god business och det har jag då rakt inte råd med.

Att slopa det privata alternativet då? Nej, jag tror inte på det heller. Då är det på tok för lätt att luta sig tillbaka och hävda att "så har vi alltid gjort och det gick så bra så", och det sättet att tänka har aldrig lett till utveckling.

Chile och Sverige är de enda länderna i världen som har detta skolsystem. Kanske är Chile ett föregångsland vad gäller skolarbetet, kanske finns det inga som helst kränkningar i Chile, kanske har de toppresultat i alla ämnen, kanske finns det bara 15 barn per klass där. Vad vet jag om det? Något säger mig dock att så inte är fallet.