Läser om skrivande och olika typer av skrivande och berättande. Jag är ju själv inte överdrivet förtjust i gestaltning men det vågar man knappt andas högt om i Sverige idag. Så förstå min glädje när jag stöter på begreppet episkt berättande och känner igen mig själv långt mycket mer än i det dramatiska berättandet. Det finns en plats för oss alla, både författarna av episka berättelser och läsarna som hellre läser detta än böcker skrivna på det dramatiskt uppbyggda sättet. En blandning av båda kanske är att föredra och den* som vill lära mer, vill upp högre och ut längre, den kommer klara det tillslut. Basta!
*Med den menar jag självklart mig själv.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
4 kommentarer:
Eftersom läsare föredrar olika typer av berättelser måste det ju också finnas författare som skriver olika typer av berättelser! Ja, det var väl det du sa, typ... :)
Typ. ;) Heja dig och din beige, den är jättebra!
Det är så coolt att du inte gillar gestaltning. Det måste vara otroligt ovanligt att föredra det episka idag som du säger. Men håll fast vid det, för plötsligt en dag så vänder det och då sitter du där i tv-soffan och fattar mycket mer än alla oss noviser.
Det räcker ju med att man läser en bok från 80-talet och dessförinnan för att slippa det mesta i gestaltning. Jag tror verkligen att episkt berättande har en framtid, det är så många som är exkluderade från läsandet nuförtiden när allt ska gestaltas och vara pretentiöst.
Skicka en kommentar