I bilen på väg till jobbet spelades en av mina gamla favoriter. Anywhere is paradise. Kommer ihåg hur jag lyssnade om och om igen, sommaren var lång och varm, ledig och lycklig. Vissa låtar får en att inom en nanosekund resa tillbaka till tider och platser som betytt något för en. Hjärnan är förunderlig på det sättet. Och hjärtat hänger med. Och här sitter jag och sammanställer lärares funderingar kring likabehandling samtidigt som jag njuter av låten:
2 kommentarer:
Ja visst är det så! Jag bloggade själv om detta förra veckan eller när det nu var. Vips så är man tillbaka...
Bästa nostalgitrippen!
Skicka en kommentar