Han slutar varje dag med att säga att han älskar mig. Han vaknar varje morgon med att säga att han är vaken och har gått ut med hunden och gett honom mat. Fast det där sista är ljug, han säger inte att han har gett honom mat, han säger att han gett han mat. Jag ringer hem på lunchen och frågar om han gått ut med vovven och gett honom mat. Han svarar alltid att jag inte behöver ringa, han har gett honom mat samt varit ute med honom. Fast nu var det lögn igen, för han ger aldrig honom mat, han ger han mat. Och jag ger snart upp.
Jag förklarar den engelska motsvarigheten att han ju aldrig skulle säga I gave he food. Nä, det skullr han ju inte men likt förbaskat går det inte in. Och likt förbaskat upprepas det till jag blir irriterad och säger "hupp" när han är på väg att säga fel. Jeezuz, slappna av morsan. Han älskar mig, jag älskar han eh ... honom, och det är gott nog.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
7 kommentarer:
Hahahaha..... ge upp, fortsätt prata riktigt, honom kanske lär sig hahahaha.... jag känner ungefär samma när vi pratar med varandra, men tänker, ooouuup.. gener... det får väl bli som det blir!!! Han är ju en underbar kille trots allt :)
Haha, jag påpekar konstant för min 20-åring att hans pappa bor PÅ -inte i - Mallorca, och det går bara inte in:)
Haha, jag påpekar konstant för min 20-åring att hans pappa bor PÅ -inte i - Mallorca, och det går bara inte in:)
The greatest love of all!
mamman: Underbar var ordet. :)
Åsa: Samma sak!
Sara: Absolut!
Mysiga ungar!
Supermysiga!
Skicka en kommentar