Precis som jag alltid har hävdat. Men vet ni? När en är den där utmattade mamman som behöver ha lite tid att få samla sina tankar och inte har den där pappan som förstår eller ens bryr sig, då hjälper det inte om omvärlden säger till den där mamman att hon ska säga till den där pappan att han ska ta det ansvaret. SÄGDETTILLPAPPANDIREKT. Ok? Bara ett litet tips från mig till er. En utmattad mamma (ok, vilken förälder som helst, men i mitt fall var jag en mamma) orkar nämligen inte böna/be/gråta/säga till pappan ENENDAJÄVLAGÅNGTILL och behöver ha lite hjälp.
När jag var i det där stadiet och kände mig så jävla lurad för att pappan inte alls var pappa i verkligheten utan bara på papperet som den som varit med och avlat barnet, så hade jag hoppat på det där löftet i slutklämmen på direkten. På d-i-r-e-k-t-en I tell you. Nu väntade jag istället tills jag kunde uppbåda så mycket energi att jag orkade skilja mig. Himla bra beslut det också.
Men som sagt, till er som har en utsjasad mamma i er närhet (jaja, vilken förälder som helst, men jag känner avgjort fler utsjasade mammor) (kan vara för att mitt närmaste umgänge består av mammor) (jaja, slut på paranteser för att vara pk) så hjälp henne genom att själva böna/be/gråta/säga till pappan. Hon kommer älska er för det.
HANNA LANS om författandet, betraktandet och andra livsnödvändigheter
3 kommentarer:
Jag/vi hade turen att få barn i slutet av 60-talet o början av 70-talet, bodde på studenthem, hade knapert med pengar, men var lyckliga med varandra o delade o pratade o hade en öppenhet, som vi värnade om. Vi har turen att fortfarande vara med varandra o fortsätter med öppenheten, ärligheten. Men..... jag vet att det inte är lätt, man tror att man är öppen o ärlig, men pratar olika "språk" o alla vill inte! Ni är heroiska, både kvinnor o män, som tar ansvar för era barn själva! Heder åt er!!!!!
Jag är ganska lyckligt lottad med en man som vill vara delaktig i våra barns uppväxt på samma villkor som mig. Fast lite gnabb blir det så helt jämlikt är vi inte men jag är tacksam över att ha sluppit det du pratar om!
Jag är ganska olyckligt lottad ... Men uj, så mycket enklare det är att göra allt själv när man ÄR själv, till skillnad från när man måste göra allt själv när man är i ett förhållande med fadern ...
Skicka en kommentar