Les Misérables

Alltså, oh my vad jag gillade filmen Les Misérables! Jag och Frida tog oss en tur till Biopalatset igår och fick 2,5 timme underhållning som inkluderade skratt och gråt och fascination över hur väl dramaturgin i denna gamla historia fungerade. Och hör ni, är man inte kär i Hugh Jackman innan, så är man det efteråt. Snygg och duktig och underbar karaktär, den där Jean Valjean. Sedan tänkte vi båda för oss själva att oj, nu kanske jag måste skratta, nu ska Russel Crowe sjunga, men nejnejnej, honom blir man också en smula mer kär i. Vad ääär det med honom egentligen, är det ögonen? Nåväl, efter detta gick vill till Puta Madre. Det gjorde vi rätt i, yum! Både vad gäller mat och inredning. Går gärna dit  igen och gärna i samma sällskap. TACK! Frida, för en härlig kväll!