I min iver att hitta ett foto som jag tror är viktigt för åtminstone ett av spökena (ja, Maria, samma damer som spökar) så hittade jag ett fotoalbum från Hitlers olympiad. En av damerna i huset var med i någon slags truppgymnastik under den olympiaden. Familjen tog en massa foton som finns bevarade, bl.a. ett album från Hitlers olympiad. Han står där på balkongen, ser ni? Nej, inte jag heller. Men så var han också en ytterst liten man. Obefintlig. En sådan man ska lära sig att ignorera.
I alla fall. På andra sidan var det en bild på Hindenburg. Det kändes stort. Men alla dessa händer som är i vägen på alla kort ... Var det verkligen nödvändigt att skrika heil hela tiden?
7 kommentarer:
Oj, vilka dramatiska bilder - jag känner verkligen historien rakt igenom dataskärmen... Spooky...
Bra bilder att ha som hjälp i arbetet :) Den lilla, lilla mannen syns faktiskt inte alls, men det är inget att bry sig om :)
Här i huset finns en massa material att inspireras av i sitt skrivande. När jag är klar med den jag håller på med nu, så ska jag göra något av det hela!
Joanna: javisst är det dramatiskt på något sätt.
Otäckt hur stor betydelse en så liten oansenlig man kan få egentligen... Hu!
Nina: Ibland har jag en känsla av att det just obetydliga män man ska vara försiktig med ...
Välaktad skatt du har funnit.
Säkert gör du något fantastiskt av det.
Jag minns bilder från tidningen SE. Kymigt!
Faktiskt riktigtriktigt läskigt!
Skicka en kommentar