torsdag 24 november 2011
Hmm ...
Jag får skärpa mig. Men jag tycker att det skulle vara mer intressant med en jämförelse med hur stort inflytande medborgarna anser sig ha, och vilja ha, i de olika. Vilken grad av självständighet som vi är vana vid? Om vi jämför med exempelvis USA, så reflekterar inte folk (ja, jag generaliserar) i stort om sina chefer. En chef är en chef och en anställd är en anställd. Uppdelningen är tydlig och det är nästan bara på gott. Jag tror att vi svenskar kräver ett helt annat inflytande på vår arbetsplats än de människor i de flesta andra länder. Vi har rättigheter och vill gärna göra våra röster hörde och bli lyssnade på. Total demokrati är vår melodi och det rimmar illa med en arbetsledares roll. Men det är en roll som trots allt behövs. En fin balansgång. Som jag hoppas att jag klarar av.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror att du är en person som klarar detta alldeles utmärkt.
Min förra chef var en fantastisk klippa att luta sig emot och det uppskattar jag hos en chef. Någon som fattar en del obekväma beslut och som man litar på.
Jag hoppas verkligen att jag gör det. Man kan ju inte please everyone, men man kan i alla fall vara rättvis och orädd!
Det här är något jag funderat mycket på. En chef SKA bestämma och ge order. Den ska vara över i rang. Jag gillar faktiskt inte den här alla-är-lika-alla-ska-bestämma-lika-mycket-mentaliteten som vi har i Sverige. I USA är rollerna mycket tydligare och tydlighet är bra, anser jag. Jag önskar att vi hade ett sånt system som de har med sir och ma'am. Det verkar mycket enklare. När chefen snorkigt snäser till kan man alltid gömma sig bakom ett "yes sir" eller "yes ma'am". I Sverige har vi inget enkelt sätt att bemöta våra överordnade.
Jag tror att det kan skapa en viss stress att inte ha klara och tydliga roller. Däremot mår man ju inte heller bra av att inte känna att man kan påsverka på sin arbetsplats. Själv har jag lite problem med ma'am och sir, men förstår din tanke bakom.
Skicka en kommentar